Människa nu - att värna människan

Sidan gjord september 2003



Diakonins dag 14 september 2003
hade som tema "Människa nu - att värna människan".
Följande tankar vill visa hur viktigt det är att vi kan bejaka oss själva och varandra så att vi kan se vilka vi verkligen är - och mötas som medmänniskor .
Livsnära - tankar om diakoni

En människa är så mycket mer än det hon vid första anblicken verkar vara. Vi bär på många drömmar, vår längtan och våra svagheter. Vart bär din längtan dig? För den dig närmare GUd, närmare dina medmänniskor?
Vi vill så gärna vara nära: Livsnära: oss själva, dem vi möter och dem vi håller av.
I varje ögonblick, varje andetag, söker vi efter en mening och närhet till livet självt.
I livets villervalla kan vi lätt tappa bort vår papperslapp. Den där lilla lappen där det står att du är älskad för din egen skull, värdefull - bara för att du är du. Varje människa har sitt kors att bära, sägs det. Om vi ska bära det ensam, blir det tungt. Därför är det så viktigt att vi vågar leva "livsnära" varandra. Vågar bejaka oss själva med allt vad det innebär och våga visa varandra vår svaghet.
I mötet människa till människa kan vi få uppleva Guds Kärlek uppenbarad mitt ibland oss! När vi vågar möta varandra "hjärta mot hjärta" kan Guds Ande nå oss på ett sätt vi hittills bara drömt om.
Han vill möta varje människa med hennes frågor och längtan. Vi kanske står ensamma eller utlämnade i sorg och lidande. Frågorna får inget svar, lidandet verkar meningslöst.
Men med den Helige Andes tröst och en medmänniskas utsträckta hand - diakonins hand - kan vi få uppleva hur livet formar sig på nytt och vi får vara med i den livström som utgår från Gud.
Låt oss be till Gud om mod, att våga leva "livsnära". Nära vårt eget själv, nära vår medmänniska, nära Gud.
Diakonins område har ibland benämnts som "Handens arbete". Låt oss bli Guds utsträckta händer till varandra i en livsnära beröring som ger ringar på vattnet och föder längtan hos allt fler att få lära känna en levande Gud.

Birgitta Sundborg
diakon

Säg får jag äga din hand i min
efter alla orosår - den handen helar
allt av sår från pinsam skärande vind.
En önskan blott till det jag fått
från din källas kristallklara djup -
och i en tid som vältras över tunga stup
säg får min hand var din - - -

Tor Bergner

Läs också i Markus evangelium kapitel 7 vers 31-37

Birgittas artikel i församlingens spalt i annonsbladet MellanLjusningens augustinummer 2003


starTillbaka till listan över läsvärda artiklar
starStartsida


Sidan gjord av Ingegerd