GOTT NYTT ÅR hälsar vi varandra i kyrkan första söndagen i advent. Då börjar vårt kyrkoår. "När vintermörkret kring oss står då gryr på nytt vårt kyrkoår med nåd och tröst från världens ljus, från konungen av Davids hus" Ur psalm 421 .
Kyrkoåret har vuxit fram under kyrkans historia. I Svenska kyrkan har detta gett oss en rytm i gudstjänstlivet och åt året och livet i övrigt. Vi får hjälp att hitta en kristen tro, att förstå Bibeln och det kristna livets villkor genom att de stora frälsningshistoriska händelserna poängteras.
Den svenska kyrkans år har sin senaste utformning efter införandet av den evangeliebok som antagit av Kyrkomötet år 2002 och började användas fr.o.m. första söndagen i advent år 2003.
Kyrkoåret ger växling och spänning, dramatik och variation i kyrkans liv.
Vårt kyrkoår börjar fyra söndagar för jul med den första söndagen i advent. Ordet "advent" betyder ankomst. Adventstiden eller julfastan är en tid då vi förbereder oss den stora högtiden som kommer: julen. Men nu för tiden är det lätt att glömma bort varför vi firar jul under all brådska och alla materiella bestyr som präglar adventstiden. Men visst är det roligt att göra fint inför en högtid, att ställa till fest, att tända ljus under denna mörka tid. Adventsfasta är ett för länge sedan bortglömt begrepp. Men en rest av denna är lutfisken, en typisk finare fastemat under gamla tider. Julskinkan däremot har sitt ursprung i gamla hedniska riter. Vid midvintersolståndet offrade man för att blidka övernaturliga makter. Man ville förvissa sig om att solen skulle komma tillbaka och åter sprida ljus och värme.
Advent betyder ankomst.
Vem är det som kommer?
Varför firar vi jul?
Gud kommer till oss på jorden - ett mysterium som så mycket av det som kyrkan förkunnar. "Lagd på strå i ett stall sover tyst han som skall frälsning ge världen all" Ur psalm 434 Gud kommer till jorden i gestalt av ett nyfött oskyddat barn. Han kommer som andra att bli utsatt för prövningar, umbäranden, förföljelse.
För att åskådliggöra julens budskap bygger vi i vår kyrka och i många hem en julkrubba. Vi ställer upp ett enkelt stall. Ett babybarn ligger i halmen i djurens matho. Omkring barnet är en ung kvinna och en allvarlig man: barnets föräldrar Maria och Josef. De undrar vad det ska bli av dem och detta barn. De kallar honom Jesus. Snart blir de tvungna att fly för sina och barnets liv för kung Herodes soldater, som har fått order om att döda barnet.
En oxe står också vid krubban. Detta trygga fridsamma arbetsdjur som slet ont i vardagens tunga och hetta. Oxen kan vara en symbol för att Jesus hör hemma i arbetslivet och i vardagens alla mödor och bekymmer, i slitet för det dagliga brödet. Han hör inte bara till högtid och söndag.
Åsnan är där också. Åsnan, de fattigas riddjur. Åsnan, det djur som en gång ska bära Jesus in i Jerusalem under folkmassans jubel, då han rider in på sin sista resa, den som slutar på ett kors.
Julens mysterium - påskens mysterium.
Vi har också en hel hop lamm omkring krubban. Lammet var det viktigaste offerdjuret i Jerusalems tempel. Påskalammet som offras. Lammen kan påminna oss om att barnet i krubban är världens Frälsare, som kommer med frid och försoning till mänskligheten.
I glädjen över att Gud kommer till oss med denna gåva firar vi en glädjefest, bl.a. genom att ge gåvor till andra och till varandra. Vi kommer tillsammans och sjunger och spelar. Vi tänder ljus.
I Svenska kyrkan har vi en ovanligt lång firningstid i samband med julen, tretton dagar. Efter trettondagen firar vi några söndagar "Guds härlighet i Kristus", alltså hur Gud uppenbarar sin makt genom att Jesus gör under. Sedan följer den långa fastan och passionstiden då vi har möjlighet att förbereda oss inför Långfredagens mysterium. "Se vi gå upp till Jerusalem
i heliga fastetider
att skåda hur Jesus Krist, Guds son,
i syndares ställe lider." Ur psalm 135 .
Långfredagens budskap kan vara svårt för dagens människor. Vi vill klara oss i egen kraft och har svårt att erkänna att vi kan göra fel. Därför har kyrkan denna långa förberedelsetid, då söndagarna budskap för oss allt djupare in i förståelse för och upplevelse av korsets mysterium.
 PÅSKEN - UPPSTÅNDELSENS FEST!
Han lever! Kristus lever! Kristus lever i dag!
Det finns hopp också för oss inför evigheten.
Hela påskens efterfirningstid under femtio dagar präglas av denna glädje.
Vi kan dela lärjungarnas upplevelse att Kristus lever här och nu ibland oss. Och den fantastiska avslutningen på denna tid är pingstens budskap att vi genom den Helige Ande kan få del av Guds närvaro i vårt liv, i vår vardag.
Trefaldighetstiden - Den andra hälften av kyrkoåret handlar om det kristna livets villkor. Hur vi som kristna ska leva i världen och växa i tro. Gud, från ditt hus, vår tillflykt, du oss kallar
ut i en värld där stora risker väntar-
ETT med din värld, så vill du vi ska leva.
Gud, gör oss djärva.
Ur psalm 288
Denna tid leder oss fram till dagar med budskap om vad som väntar då livet på jorden är slut. Vi har ett hopp inför döden. Jesus har gått före oss. "Guds son en gång i morgonglans
skall komma hit igen
och alla ängslans skuggor flyr
och världen fylls av ljus." Ur psalm 490 .
Vi har ett hopp att det goda skall övervinna alla ondskans krafter i världen.
När vi har satt oss in i kyrkoåret så som Svenska Kyrkan firar detta, kan det alltså vara oss en hjälp att få in en rytm i vårt eget liv som kan vara oss till hjälp att allt mera växa till som människor- som medmänniskor.Skrivet av Ingegerd Ivarsson för tidningen MellanLjusningen december 1996
|
KYRKANS SYN PÅ TIDEN
som genomlyst av Guds evighet, Guds "idag", det eviga nuet oberoende av tid och rum, är främst knutet till kyrkans eget år.
Kyrkoåret, ett arv från kyrkans äldsta tid, har tre grundelement. Veckan med söndagen som centrum, varje söndag en påskdag. De stora helgerna jul och påsk med förberedelsetid och efterfirningstid. Ett antal helgon- och martyrdagar. Ständigt nya bibelläsningar och böner möter den som lever med i kyrkans år. Allt är en helhet, en diamant slipad på många sätt för att jag ska ana rikedomen och mångfalden hos den som ständigt möter mig, Gud i Jesus Kristus.
När vi lever i kyrkoåret är vi omslutna av evighetens närvaro i tiden, varje stund är genomlyst och Gud möter oss i sin fullhet. Vi får ta emot denna fullhet i delar på grund av vår mänskliga begränsning.
Ljusdroppar av evighet faller in i "timligheten"
BIBELTEXTERNA under ett kyrkoår förnyas hela tiden. Men när kyrkoåret gått tillända upprepas de igen. Upprepningen år efter år, generation efter generation, sekel efter sekel, säger oss att Gud är densamme. Vi lever våra liv i Gud.
(K G Hammar i Kyrkans Tidning 1997)
|
|