En man låg och sov i sin koja när rummet plötsligt fylldes med ljus och Frälsaren uppenbarade sig.
Herren sade att han hade arbete för honom och visade på en stor sten som låg utanför kojan.
Herren förklarade att han skulle skjuta på stenen med all sin kraft.
Mannen gjorde så dag efter dag. I många år strävade han från soluppgång till solnedgång, pressande sina skuldror kraftigt mot den kalla massiva ytan på den orörliga stenen. Varje natt gick han tillbaka till sin koja öm och sliten, och han kände att hela dagens arbete hade varit förgäves.
Eftersom Satan såg tecken på missmod så bestämde han sig för att inträda på scenen och inge mannen tankar såsom:"Nu har du knuffat och skuffat på den här stenen så länge, och den har inte rubbats ur sitt läge. Ska du ta död på dig på det här sättet? Kommer du nånsin att kunna rubba den? etc"
På det sättet ingav han mannen en känsla av att arbetet var omöjligt och att han var en misslyckad varelse. Och dessa tankar gjorde mannen ännu mera modstulen och nedslagen. "Varför ska jag ta död på mig på det här?" frågade han sig själv. "Nu ska jag bara fortsätta med jobbet men inte ge mera av mina krafter än minsta möjliga och det får räcka."
Och på det sättet planerade han att lösa uppgiften i fortsättningen tills han en dag bestämde sig för att det här är nog något som ska läggas fram i bön. Han bestämde sig för att lägga sina bekymmer inför Herren.
" Herre," sa han. "Nu har jag arbetat länge och hårt i din tjänst och lagt alla mina krafter på uppgiften som du gav mig. Och fast jag har hållit på så länge så har stenen inte rört sig en enda millimeter ur fläcken. Vad är det för fel? Varför klarar jag inte det här?"
På hans bön svarade Herren tålmodigt:" Kära vän, när jag en gång för länge sedan frågade om du ville tjäna mig och du accepterade detta, då bad jag dig att skjuta på den här stenen med all din kraft, och det har du gjort. Men jag sa aldrig att jag förväntade mig att du skulle rubba stenen. Din uppgift var att skjuta på. Och nu kommer du till mig och har förbrukat dina krafter och tror att du har misslyckats. Men är det verkligen så? Titta på dig själv. Dina armar är starka och fulla av muskler, din rygg är senig och brun, dina händer har fått valkar och dina ben har blivit kraftiga och stabila. Genom motståndet har du vuxit och din skicklighet är mycket större än tidigare. Du har inte flyttat stenen. Men din uppgift var att vara lydig och skjuta på och träna din tro och lita på att jag vet vad som är bäst för dig. Och det har du gjort. Nu ska jag flytta på stenen åt dig!"
|