Munken Juan är slö, dum, opraktisk och ofrom. Ändå är det han som under en morgonmässa plötsligt börjar sväva en bit över golvet.
Bröderna vet inte riktigt om de ska våga tro att det verkligen är Gud som handlar så med denne odugling. De frågar till slut hur han egentligen gör.
"Det är bara som att pinka" svarar han. "Man slutar helt enkelt att hålla igen"

Att påstå att kyrkan ska släppa taget och släppa in Gud, precis som på den första pingstdagen, kanske är naivt i sammanhanget.

Eller också är det det enda raka. ! ! !