Ljus i den mörka vinternatten.
Det är något särskilt med en levande ljuslåga. Alla, barn och gamla, dras till levande ljus. Har du ett barn i din närhet så ta det till dig, tänd ett ljus och kom varandra nära!
vi längtar efter något annat än vardag. Vi längtar efter stillhet, stämning och högtid. Kanske också efter tid för några ögonblick av inre samling. Så tänder vi våra ljus. Men stirrar vi in i ljuset ser vi ingenting. Ljusets mening finns inte i ljuset utan i det som blir belyst. Adventsljusen belyser den värld som vi lever i. Gud finns sällan i det högtidliga. Det gudomliga finns bland människors möda, människors misslyckanden, bland alla som arbetar i sitt anletes svett och bland dem som arbetar för fred, frihet och rättvisa i en mörk värld. Det är om den världen adventsljusen talar.
det vore väl underbart! Att komma bort från vardagen. När vi känner så blir Gud och vardagen motpoler. Vi sätter en gräns mellan högtid och vardag, mellan söndag och vardag. Vardagarna blir parenteser mellan våra möten med Gud och Jesus. Vi frestas att försöka möta Gud på söndagen men vända honom ryggen de andra dagarna.
Det är vad jul och advent handlar om. Gud blev så mänsklig att han lät sig födas som ett litet barn. Himlen kom till jorden. Gud är närvarande bland oss alla dagar. Det här är egentligen något alldeles oerhört, något ofattbart. Vi fattar inte att Gud snarare finns i vår svaghet än i vår andlighet. Det ofattbara är nära oss. Barnet som föds ska bli ett ljus - ett ljus som visar hurudan världen omkring oss är och hur samspelet människor emellan i vardagslivet bör kunna fungera.
han som kunde gråta, förtvivla, känna ångest och glädje, han kan aldrig bli omänsklig.
Eftersom han själv varit människa vet han hur människor har det.
tittar på adventsstjärnan som påminner oss om stjärnan som visade vägen för de österländska stjärntydarna till stallet i Betlehem och förbereder oss för Jesu ankomst.  Profeten Jesaja skriver: "Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus"
Vi får glädjas åt ljuset i mörkret. I hans ljus hör vi ihop.
Herre, låt oss inte vara rädda för ljuset |
Ovanstående bidrag till TORNUGGLAN december 1995 är skrivet av Ingegerd Ivarsson.
Sidan gjord av Ingegerd