En keltisk hymn om Skaparen

Jag är vinden som andas på sjön

Jag är vågen på havet

Jag är viskningen i löven som rasslar

Jag är månens och stjärnornas strålar

Jag är kraften i trädet som växer

Jag är knoppen som slår ut i blom

Jag är rörelsen i laxen som simmar

Jag är modet i vildsvinet som kämpar

Jag är snabbheten i hjorten som springer

Jag är styrkan i oxen som drar plogen

Jag är storheten i den mäktiga eken

Och jag är tankarna hos alla människor
som prisar min skönhet och nåd

Om keltisk andlighet:
Det som griper mig mest är upplevelsen av hur allting hänger samman:
natur och människa, tid och evighet, ont och gott, individen och universum.
Ingenting finns till för sig själv, tingen och allt levande är delar av en stor och outgrundlig helhet, formad av den kärleksfulle Skaparen.

Kelterna hade en stark känsla och kärlek inför naturen.
Gud var närvarande där.
Genom att studera skapelsen kunde man också lära sig förstå mer av Skaparen själv.

Efter Stefan Edman

Ingegerd Aug 2003