En ny sådan kyrklig helgdag är Askonsdagen

Aska har många associationer. Aska användes förr till framställa lut för att tvätta. Viss aska används till emalj- och glasframställning. Aska kan användas som gödselmedel. Askan, stoftet har inte liv i sig själv. Tecknat som ett kors talar askan om att det döda kan få liv genom påskens under.

Bruket av aska i gudstjänsten försvann med reformationen, därför att fasta och bot på medeltiden mest knöts till att böta (för synderna). Idag ser vi bot mer som att bota, att bli botad från syndens resultat i oss själva och i världen. 1983 fick askonsdagen åter sin plats i vår evangeliebok.

Fasta hör inte längre till den goda disciplinen i vår kyrka. Det finns bara några rester kvar av den kristna seden att avstå från somligt för att se annat klarare. Men askonsdagen har kommit tillbaka med allvar, aska och korstecken.
Den årliga fasteinsamlingen påminner om vilken slags fasta Gud vill ha:
"praktiska insatser för rättvisa och frihet, mat, kläder och tak över huvudet åt de fattiga i världen."
Utan att göra något väsen av det kan vi, som Kristus, dela med oss av vårt eget för att andra ska leva på ett värdigt sätt.
(Jonas Jonsson)

Under fastan gäller bot och bättring: Att pröva sitt kristna liv, att försaka av sitt eget till förmån för dem som lider nöd.
Det finns församlingar inom Svenska kyrkan där man har tagit upp det gamla bruket att fira askonsdag med en gudstjänst, där man ritualmässigt tecknar ett kors med aska i pannan på gudstjänstdeltagarna. Askan är den sparade askan från de brända "palmkvistar" som sparats från palmsöndagsgudstjänsten föregående år.
"Tänk på att du är stoft.
Omvänd dig och tro evangelium".