Fredag 19 juli var det grått och regnet hängde i luften. Vi kom iväg mot Ramnäs i Västmanland kl 11.15. Några kaffepauser på väg mot Stjärnsund. Då vi reste genom västra Gästrikland såg vi en gulärla som flög upp från vägkanten som var nästan helgul av fibblor. Men då det blev mera fuktig skog blev den ståtliga strättan vägkanternas vaktsoldater.
Vi körde in till Stjärnsund på den gamla vackra vindlande vägen från Torsåker. Bruket ligger så fint med vita byggnader vid utloppet från sjön Grycken. Vi såg oss omkring i Polhemsmuseet, och strövade kring på området i duggregn. Här i denna miljö arbetade alltså några av mina förfäder på 1700-talet i smedjan som smeder med olika specialinriktning.
Till Ramnäs kom vi halv åtta, där vi blev mottagna av brukspatron Lars Rudén. Vi fick ett trevligt rum i en av herrgårdens flyglar.

Lördag 20 juli
Efter en riklig frukost i huvudbyggningen på lördagsmorgonen gjorde vi en liten promenad på en spångad stig över det som är kvar av Kolbäcksån då det mesta vattnet går via Strömma kanal eftersom dammluckorna är stängda. Såg väldigt vackra blommande kardborrar i en backe, ett barndomsminne! Försökte som vanligt iaktta växtligheten. Annars var det mycket vildpersilja på vägkanterna i industriområdet som ligger intill bruksherrgården. Helt naturligt eftersom ortens industri är framvuxen ur bruket.
Till lunch kom Birgitta och hennes familj och vi åt tillsammans. Vi var till Ramnäs kyrka och jag lyssnade på deras erfarenheter av "Vägkyrka". Väl tillbaka på herrgården kom den ena bilen efter andra med våra gäster. Vi fick fika i källaren, mysigt inredd under de steniga valven.
Klockan 18 samlades vi på terrassen för ett glas mousserande vin och sedan blev det middag vid långbord där barnbarnen placerats vid ena ändan och kunde umgås med varandra, de träffas inte så ofta och hade mycket att prata om.
Vid efterrätten blev det presentutdelning - men jag har en känsla av att jubilaren var ganska frånvarande - han blir fort trött numera. Han fick bl.a. en korg fylld med delikatesser och drycker och böcker (hembygdslitteratur) från barnen med familjer. Efter middagen var det kaffe i salongen. Patron visade sin vinkällare som är inhyst i en av de ursprungliga källarhålorna från 1700-talet, och sedan var vi några som gick ut på en liten kvällspromenad över dammen och tillbaka igen. Det var nu jag fick veta att jag inte hör syrsorna längre - de pratade om hur de spelade och frågade om det finns syrsor i Hälsingland - och jag hörde ingenting utom de ständiga syrsorna i mitt huvud (tinnitus). Att man inte hör syrsorna längre lär ju vara ett av de första tecknen på att man åldrats. - -

Söndag 21 juli
På söndagsmorgonen efter frukost blev det så småningom avfärd mot olika destinationer men vi stod länge på backen och pratade och pratade innan den första bilen startade. R och jag körde E18. Då vi kommit in i Uppland omgavs vägen först av steniga hagar som ger mig barndomsminnen, på Enköpingsslätten står vetet och gulnar i mognad mot skörd. Vid halv-tretiden stannade vi bilen utanför min brors hus i Sollentuna. Vi hade mycket att prata om. De tycker det är mycket tomt efter hunden Morris, som fått somna in den gångna veckan. Nu har de bara Reserv-Morris kvar. Vi kom in på att prata släkt och jag fick tillgång till den låda där min bror förvarar släktarkivet, och sedan var jag förlorad - - -

Måndag 22 juli Då läste jag i min gudmors släktkrönikor hela förmiddagen. Sedan reste vi till Norrköping för att uppvakta min syster som fyllde år denna dag. Vi träffade också en av mina systerdöttrar där. Hon är en av de personliga assistenter som hjälper min syster som är halvt förlamad efter en stroke. Vi fick kaffe och prinsesstårta, satt och pratade en stund, och min syster var med i samtalet nästan hela tiden, så hon är mycket piggare än då vi träffades senast. Hem körde min bror gamla E4, vi åt middag på Stafsjö värdshus. I parken mitt emot ligger ett gammalt ekotempel vid sjön och det finns hjortar där. Vi såg bara en liten skymt av dem. Det började regna igen då och då, ofta fick vi njuta av en vacker regnbåge. Gamla vägen har en lugnare rytm och ger en helt annan bild av det sörmländska jordbrukslandskapet än E4 och det är ganska tätt mellan kyrkorna. Vi såg Hörningsholms slott på avstånd där det ligger högt upp på Mörkös nordspets. I Ytterjärna passerade vi Vidarkliniken med de ovanliga färgerna och den ovanliga arkitekturen. Sedan körde han genom Stockholm utmed Norr Mälarstrand med utsikt över vattnet, och sedan Sveavägen förbi min gamla skola mm, så han bjöd oss på en mycket trevlig bilresa.

Tisdag 23 juli regn regn regn - hela förmiddagen, men jag satt och läste min gudmors barndoms- och ungdomsminnen 1904-1930. Det är mycket intressant med alla de glimtar av livet i Stockholm under dessa år som hon samlat in och blandar med sina personliga minnen.
På kvällen gjorde vi en nostalgisk utflykt till Tallbacken där vi växte upp. Först var vi till sjön och njöt av ljuset över vattnet och identifierade de platser på "andra sidan sjön" där vi brukat landa med båten då vi var ute och rodde, och Länsmansberget som lyste rött i den nedgående solens sken.
I snåren på kullen där huset en gång stod har ett träd fallit över den gamla uppfartsvägen så det hade bildats en ny stig vid sidan om. Vinca växte nu över ett stort område av backen som en gång var gräsmattan nedåt trädgården. Rester av rabatten vid västra väggen kunde urskiljas genom en dunge gullris.
De flesta av tallarna finns kvar men annars är det unga lövträd litet överallt.
Snöbärshäcken utanför köket är ett vidsträckt snår. Syrenhäcken har blivit syrenträd. Häcken av Rosa rugosa vid grinden har flyttat sig och ligger längre ut på ängen utanför.
De flesta äppelträden finns kvar och växer i snåriga ogräsmarker. Men vad skulle man väl kunna vänta sig, det är exakt femtio år sedan jag flyttade hemifrån och huset revs 1969.
Min bror gjorde sedan en sväng bortåt Sollentunaholm på den gamla vägen utmed sjön där vi som barn så ofta gjort våra söndagspromenader och där är det sig ganska likt - och där var det fullt med kardborre - en växt som väcker många minnen från våra lekar som barn - - -

Onsdag 24 juli Den morgonen vaknade jag inte förrän kvart över nio - så länge har jag inte sovit på flera år! Vi packade våra väskor och plockade hallon att ta med hem. Min brorson och hans vän Mirja Unge kom vid ett-tiden och delade det kaffe med smörgås som min bror ordnade för oss innan vi skulle resa. Vi kom iväg norrut 14.50. Åkerfälten i Uppland står med snart mogen säd och ibland blått av blåklint i fälten. Det var uppehållsväder ända till vi kom till Noran, men sedan kom den ena häftiga skuren efter den andra ända tills vi kom till Järvsö. Hemma igen var vi kl 21.00 och då var R trött, inte så underligt egentligen.