Vilken psalmskatt vi har! Psalmboken är märklig på många sätt. Boken är en antologi med kristen dikt som omspänner c:a 1620 år. Det är levande dikt som fortfarande sjungs.

I psalmboken finns uttryck för olika fromhets- och lärotraditioner. Därför är det spännande att studera psalmerna och lyssna fram vad de säger oss idag och även se hur den kristna tron, genom årens lopp, kommit till uttryck i psalmsången.
Så här före jul vill jag stanna upp inför några av våra vackra och innehållsrika julpsalmer.

* Psalmen 112 (Världens Frälsare kom här) är den äldsta. Den skrevs c:a år 380. Den är placerad först i raden av julens psalmer. Dess melodi torde vara lika gammal som texten. Ambrosius, som skrivit den, var en romersk politiker och ämbetsman som blev en betydande kyrkoledare. Han blev folkvald biskop i Milano. Ambrosius gjorde en varaktig insats som hymn- och psalmförfattare. Han betonade med stor iver, församlingssångens betydelse för ett rikare gudstjänstliv. I sammanhanget kan nämnas att han har skrivit även * psalmen 500 (Tack, Fader, för den dag du gav) i vår psalmbok.

* Psalmen 116 (Nu tändas tusen juleljus) ger en julaftonstämning. Den berör både barn och vuxna. Från början var psalmen en barnvisa som skrevs 1898. Författaren var Emma Köhler från Småland. Psalmen har fyra korta verser, men uttrycker mycket av bibelns berättelse om Jesu födelse. "Och över stad och land i kväll går julens glada bud," v 2. Födelseplatsen nämns, "stjärnan över Betlehem" syftar på de österländska stjärntydarna som det berättas om i Matteus evangelium kap.2. De gick först till konung Herodes och frågade: "Var finns judarnas nyfödde kung, vi har sett hans stjärna?"

* I psalmen 118 (Fröjdas vart sinne, julen är inne!) får vi en känsla av att Nils Frykman, (1842-1911) som skrivit psalmen, berättar om en julottefärd. "Se, huru ljusen brinna i husen, prisande vännen kär. Natten förjagas, redan det dagas, sällhetens sol uppgår". Det finns nog även en viss anknytning till psalmen "Var hälsad sköna morgonstund". Vi kan tänka på orden: "Gamla och unga, låtom oss sjunga" och jämföra med orden: "Unga sjunga med de gamla" i psalmen 119.

* Psalmen 119 (Var hälsad, sköna morgonstund) har blivit så starkt förknippad med julottegudstjänsterna att den knappast kan väljas bort en julmorgon. Den skrevs av den stora psalmförfattaren Johan Olov Wallin (1779-1839). I vers efter vers kan vi hur psalmen tar upp och knyter an till hela kyrkoårets budskap. Från advent, (profeten talar), jul (Guds väsens avbild) och till fastetid och påsk (strida, lida dödens smärta) och till sist trefaldighetstiden (han vår herde vara vill). I slutet av psalmen finner vi ord om den yttersta tiden.

Julen handlar om att Jesus föds till jorden. Gud blir människa. Vi har ett särskilt ord för detta. I den kristna läran kallas födelsen för inkarnationen. Ordet betyder "i kroppen". Jesus kom i mänsklig gestalt "och tog sin boning mitt ibland oss". Johannesprologen, som inleder Johannesevangeliet, talar tydligt om detta: "I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud … och blev människa och vi såg hans härlighet." Psalmen 123 (Lyss till änglasångens ord) har mycket av det temat - Guds människoblivande.

Vi kan meditera över och tänka på vad våra psalmer förmedlar av julens budskap. "Fröjdas, vart sinne, julen är inne, Frälsaren kommen är."

Stig Wengelin
i Tornugglan julnumret 2007

Juldagens texter