MADEIRARESAN april-98

Bildsidor

20 april kl halv fem åkte vi taxi till Arlanda. Platserna var redan klara så vi hade kunnat vänta någon halvtimme längre med att fara. Planet lyfte ungefär rätt tid. Det är trångt på flygplan, man har absolut inget armbågsrum när man ska försöka få i sig maten som serveras. Det var dimmigt och moln så vi såg ingenting under flygresan. Kl 11.25 lokal tid landade vi på Madeira.
Bussresan var en upplevelse med höga berg och djupa dalar, krasse vildväxande i sluttningar, sömntuta och andra augustiblommor på vägkanterna och husen som klättrade uppför bergssluttningarna, massor av olika trädslag och mycket blommor, både vilda vid vägkanterna och odlade i trädgårdar och liknande.
På gatorna inne i Funchal blommade jakarandaträden - blåa blommor på alla träd utmed de stora paradgatorna. Otroligt!
13.25 var vi framme vid vårt hotell, Lido Monumental. Detta ligger i "turistområdet" på västra kanten av Funchal. Vi fick rum på 9:de våningen på baksidan, vilket blev 5:te våningen över gatan på den sidan av hotellet. Utsikten var över en mycket brant sluttning med ogräs av olika slag. Till höger låg en trädgård och några hus, till vänster litet längre bort var det vita hus som klättrade uppför berget. Högst upp var det en tevestation eller liknande. Så småningom kom vi underfund med att det var ett kapell sammanbyggt med ett hus där vi såg nunnor röra sig på den övre balkongen i det närmaste husen till höger. Detta kapell låg på ungefär samma nivå som vårt rum och det var kanske trettio meter dit. Detta ger kanske en aning om hur pass brant sluttningen mittemot var. Längre bort till höger reste sig tre höghushotell, och mellan de "vanliga" husen och dessa hotell var det ett bygge på gång. Det var också ett bygge till vänster om vårt hotell, och många fler hotell var under byggnad längre västerut.
Vi var till poolbaren och åt en lunch på sallad. Sedan tog vi en promenad nedför backen till havet och orienterade oss inför informationsträffen nästa morgon som skulle äga rum på restaurant Lidomar. Det var mycket brant nedför och oerhört jobbigt att ta sig upp igen. Det var soligt och skönt, lagom varmt (20 grader).Vackra blommande buskar i häckarna, t ex hibiskus och kamelia. Stora blommande träd, jakaranda med blå blommor och Bolivias stolthet med gula. Gult och blått är Madeiras färger fick vi senare veta.
På kvällen gick vi några meter på den gata som går parallellt med stranden (=Esplanade Monumental) och hamnade på en trevlig restaurant där vi kunde sitta utomhus och äta. En sensation efter det ruskiga aprilvädret i Sverige! Priserna är obetydligt lägre än i Sverige.
När vi kom upp på vårt rum hörde vi trastsång från berget, fågelsången kommer att prägla mina minnen från vistelsen där. Det mörknade vid niotiden på kvällen.

21 april tisdag. R ramlade i badrummet på natten, det gjorde mig litet orolig, men lyckligvis tycktes det inte ha hänt något allvarligt. Han fick ett skrubbsår på armen. Han sa att han inte haft någon yrsel, men det måste väl ändå ha varit ett hastigt blodtrycksfall?
Så började vi dagen i hotellets frukostmatsal. Rikligt med olika saker att välja mellan: juice (men juicen var som utspädd apelsinsaft) yoghurt, flingor av olika slag, mjölk (som smakade kokt), olika trevliga bröd - mycket gott bröd överallt - smör, ost, skinka, äggröra, småkorv, ägg, torkad frukt, färsk frukt, kaffe, te mm.
Sedan gick vi nedför backen till Lidomar, där det var informationsträff från Always, och omedelbart efteråt en stadsrundtur i buss med stopp vid vinfabriken, där vi fick se hur madeiravin görs, inkl provsmakning av olika årgångar och kvaliteter (Sercial, Verdelho, Boal och Malmsey).
Nästa stopp var vid den största broderifabriken och sedan saluhallen och till sist högt uppe på berget den botaniska trädgården.
Saluhallen var något att se! Blommor, frukter, fisk i massor, en mindre köttavdelning, och videkorgar, torkade örter och kryddor. Broderier är en mycket stor hemindustri på Madeira, man räknar med att ung. 10000 kvinnor är sysselsatta med detta. Vi fick höra hur arbetet organiseras mm.
I botaniska trädgården fanns det massor av blommande växter och träd. Utsikten över Funchal var fantastisk. Staden ligger uppför bergssluttningen och det är mycket branta gator och trånga gator, trafiken är besvärlig. Det finns praktiskt taget inga parkeringsplatser inne i stan, bilarna står oftast parkerade på ena sidan av gatan på trottoaren.
Efter bussrundturen dags för lunch. Sedan provade jag poolen, simmade i solskenet. R vilade på rummet.
På kvällen var det för de som så ville gemensam middag på Lidomar, restaurangen som ligger vid havsvattenspoolen. Vi fick tomat- och löksoppa på portugisiskt vis med ett pocherat ägg, stekt espada (=fisk som bara finns utanför madeira och utanför Japan) med banan (!) och till efterrätt fruktsallad. Till detta serverades ett vitt portugisiskt vin. Vi hamnade vid samma bord som ett par från Solna och ett par från Arboga.

22 april onsdag väcktes vi av tuppen. Sedan tog trastarna vid och de andra småfåglarna, men snart var trafikbruset det mest dominerande ljudet. Så småningom identifierade vi bl a stensparv och gulkronad kungsfågel och sydeuropeisk bofink. Det var skönt att sitta på balkongen i morgonluften trots trafikbruset.
En skara sjungande barn passerade nedanför strax efter åtta. Det verkade vara barn från ett daghem hos nunnorna som gick i gemensam tropp till skolan, vi såg dem sedan varje vardag.
Vi tog det ganska lugnt. Förmiddagen ägnades åt vykortsskrivning. Mitt på dagen tog vi en taxi ner till Funchal och åt lunch mitt emot parken i Zona Velha = gamla stan. När vi betalade bjöd de oss på madeiravin av typ Bual. Strövtåg genom gatorna, som hade små lokala matställen nästan i varje hus och sedan en taxi hem för vila och simning. Det var billigt att åka taxi, var man två och skulle ned till stan blev det billigare än lokalbussen (300 PTE för bussbiljett, drygt 500 PTE inkl tips för en taxiresa)
När vi satt på balkongen på eftermiddagen såg vi en sparvhök som tog ett byte alldeles tvärs över gatan i ogräset.
På kvällen gick vi åt andra hållet på Esplanade Monumental och åt på "Granny´s House". Tonfiskbiff (=typisk madeiramat). Det var inte gott med den typ av sås som de hade till. Efterrätt jordgubbar, men de var ojämnt mogna. Annars börjar säsongen för dessa bär nu på Madeira. Det var fint på terassen, nedanför var det grönsaksland. R såg en hjort på markerna ned mot havet, min utsikt åt andra hållet omfattade en byggarbetsplats, där det var full fart ända till klockan åtta, och några höll på ännu längre.

23 april torsdag följde vi med på "blomsterturen" som gick till "Blandys Garden" (Palheiro Ferreiro) en privat trädgård av ofantlig storlek, där man samlat växter från hela världen. Inga turistattraktioner, ingen shop vid utgången eller kaffeservering. Familjen bor på området. Det var en två timmar lång vandring genom trädgården, det var mer än vi trodde vi skulle klara av, men det gick förvånansvärt bra. Så länge har vi väl inte varit på gående fot på den dag jag minns! Det fanns ett litet vackert kapell på området, där ödlorna klättrade på väggen utanför i solskenet. Här hörde jag också grönfinken, vilket påminde om hemma på Mon där grönfinken varit en oerhört flitig visslare hela våren. Blommande kameliaträd i hundrameterlånga häckar utmed infart och utfart. Ängsblommor på de vilda områdena, de flesta kände jag igen hemifrån.
Sedan fick vi komma till en orkidéodling, Quinta Boa Vista. Där fanns oerhörda mängder av orkidéer av olika slag i växthusen, fast den dominerande sorten var hundratals varianter av cypripedium. Där kunde man också få köpa blommor, rötter och knölar samt fröer och ta med hem, och de två flickorna vid disken var svensktalande.
Damen som ägde det hela var en 70-årig engelska, som ägnat större delen av sitt liv att korsa och föröka orkidéer. Vi köpte ingenting, men det var många som verkligen kunde blommor som var med på turen och som visste vad de skulle köpa. Guiden på turen hade arbetat i detta växthus periodvis och kunde berätta om orkidéodling på ett initierat sätt. Efter denna tur hade vi båda mycket trötta ben.
På kvällen gick vi några meter uppför backen och hamnade i en mysig trädgårdsservering, som påminde mig om den där vi firade vår 40-åriga bröllopsdag på Kreta. De hade kanariefåglar i en bur i trädgården, och deras kvitter hördes hela kvällen.

24 april fredag följde vi med på stora ö-turen. Det var fem bussar med skandinaver. Vår bokning hade kommit på avvägar men vi fick följa med Vingresor sedan Always lämnat oss i sticket.
Första delen av resan företogs på Madeiras hittills enda motorväg mellan Funchal och Ribeira Brava. Det är många tunnlar på denna väg, den längsta mer än en km lång. Den har varit oerhört dyr att bygga och sista delen hittills är ett och ett halvt år gammal. Det var mest bananodlingar utmed denna kuststräcka. Vi fick veta att Madeira inte kan exportera bananer på grund av EU-reglerna - deras bananer är för korta...
Ribeira Brava är en fiskeby längst nere vid havet i en av de många ravinerna på ön, namnet betyder Vilda flodravinen. Där gjordes ett stopp. Glassförsäljare var samma symbol som svenska GB-glass, fast den heter Olé.
Sedan körde bussen uppför ravinen, klättrade uppför och uppf ör. Vi såg hus som delvis var inne i berget vid sidan om vägen. Bergväggarna var branta. Den första sträckan såg vi apelsinträd och valnötsträd, sedan blev det alltmera fjällnatur med blåbärsbuskar, Afrikas blåa lilja meterhöga blå blommor, mimosa mm. Vägen serpentinade upp till utsiktspunkten Encumenada, där vi var helt inne i molnen och det blåste en kall vind. Utsikten var det dåligt med. Vi fortsatte uppför, vägen följde åskammen på högslätten på den bergskedja Paul da Serra som går från öster till väster på ön och låg i medeltal på 1400 m ö h. Här uppe var det solsken, vi var ovanför molnen. Utsikten var hisnande, mellan molnen nedför bergssluttningarna mot havet och byarna utmed stranden. Här uppe var det gultörne och ljung som dominerade vägkantsfloran, mina associationer gick till Exmoor. Men det var inte lika mycket får som där. Några vindkraftverk var placerade där uppe, annars är det mestadels vattenkraft på ön. Man har också projekt att försöka utvinna vågkraft, för det behövs mera el. En damm för ett vattenkraftverk såg vi i Rabacal. Ovanför denna damm var det en parkeringsplats där bussen stannade för fotograferingspaus. En massa stånd fanns där, det såldes tröjor, mössor, vantar och en del annat hemgjort, som karameller och likör mm.
Vi närmade oss västkusten, vägen serpentinade nedför branten. Kor betade på sluttningen. När vi var tillbaka på 1000-metersnivån kom vi in i molnen igen. Och till sist hamnade vi i Porto Muniz, nordvästpunkten på ön.
Där var det lunchpaus. En restaurang som utfodrade fem bussar på en gång - det kan man kalla massutspisning. Det finns en naturlig lagun för havsbad i byn, men det var röd flagg hissad = badförbud. Det blåste verkligen ordentligt. Jag köpte en handbroderad blus i en av affärerna.
Sedan gick leden utmed den höga norra kusten, bergen stupade oerhört brant rakt upp ur havet. Vägen kallas för åsnestigen. Att köra buss här... R sa som så många gånger förut under resan att han var glad att vi inte hyrt bil.
Där det fanns den allra minsta möjlighet var sluttningarna terrasserade för odlingar, det som dominerade var vin. Ett vattenfall som störtade hundratals meter föranledde fotograferingspaus. Det kallades brudslöjan. Det var inte det enda vattenfallet men kanske det högsta. På bergväggarna växte taklök och margueriter mm. Ibland föll vattnet ner över bussen så att den blev duschad - det var en verkligt smal väg, och det gällde att anpassa dessa stora bussar efter befintliga mötesplatser. Ibland blev det att backa när vi mötte en buss. Det är nog inte det allra lättaste att köra turistbuss på Madeira. Vägkanten syntes ibland inte, det verkade som om bussen gick på yttersta randen på ett stup hundratals meter ner till det brusande havet. Det pirrade i magen och jag vågade inte titta ut.
Det blev en paus i byn Sao Vicente, där det bl a finns en träkyrka med intressanta vägg- och takmålningar. Så småningom kom vi sedan fram till den utspridda byn Santana där det finns många hus i en säregen stil, triangelformade. Här växte det mycket krasse och ringblommor mm utmed vägkanterna.
Bussen slingrade vidare, ut och in i den ena ravinen efter den andra. Man blev nästan blasé på branta bergssluttningar och djupa raviner.
En paus gjordes i Faial där vi serverades te och sockerkaka och madeirakaka, ett bakverk som påminner om engelsk julkaka. Några äldre kvinnor stod och sålde frukt, cherimoya. Det var annars inte mycket inhemsk frukt, det var fel säsong.
Man såg en del människor som arbetade på sina jordlotter. Jordbruket måste till största delen utföras för hand eftersom det är så oerhört kuperat. Odlingen sker på terrasser som är byggda uppåt bergen. Det är grönsaker, potatis, batater, meloner, frukt, vin mm. I nordvästdistriktet odlades också vide för korgtillverkning, som är en stor hemslöjdartikel på ön. Kvinnorna har ofta broderi eller annat handarbete som en extrainkomst.
Så skulle vi över till sydkusten igen och vägen klättrade uppför. Äppelträden blommade då vi var på lämplig höjd över havet. Vi for genom molnen igen till 1600-metersnivån och sedan nedför genom stora barrskogar, mest gran. På höjden fanns ett kapell helgat åt Henrik Sjöfararen, den korsriddare som på 1400-talet upptäckt ön och koloniserat den för Portugals räkning. Hans kors ingår i Madeiras flagga.
Och så var vi på 500-metersnivån framme och såg ner över Funchal där vi fick slingra oss fram genom de branta gatorna och den täta fredagskvällstrafiken. I stan var det varmt, men havsbrisen gör att det inte blir olidligt. Det var 23 grader då vi var tillbaka vid hotellet kl 18.30.

25 april lördag. Växlande molnighet. Det var barnens parad under blomsterfestivalen. Vi tog en taxi ner till stan och såg de glada dansande skolbarnen med blommor i händerna. De största flickorna och pojkarna som kom först dansade med stora blomsterkorgar på huvudet. Några av barngrupperna hade nationaldräkt.
Efter en kortare stilla stund inne i katedralen gick vi Avenida Arriaga nedåt till Laurencoparken, tittade på blomsterdekorationerna i gatan, gick in på ett shoppingcenter som var öppet trots att det var Portugals nationaldag och helgdag, köpte färdiga smörgåsar som de gjorde i ordning medan vi såg på. Dem tog vi sedan med hem, och så satt vi i den sköna luften på balkongen och åt smörgås och drack öl till som lunch. Medan R vilade tog jag en ganska lång simtur nere i bassängen. Det märks att solen tar också genom vattnet, för det syns på mönstret på solbrännan på min rygg.
På kvällen gick vi en bit österut på Esplanade Monumental till Casa Madeirense. Det var en mysig restaurang med hemtrevlig inredning, mycket vällagad mat och god betjäning - fast priset var högre än på andra ställen vi varit på. Det var precis vad vi önskat för vår bröllopsdag! 44 år-- Vi började med drink (jag madeira, R Dry Martini) sedan åt vi pepparstek. Det här var ett sådant ställe där man fick se fisken innan man beställde. Likaså kom kocken in med köttbitarna till vår pepparstek och visade dem innan han anrättade dem. Det var så mört att köttet nästan smälte i munnen. Grönsakerna serverades på en halvmånformad tallrik vid sidan om. Broccoli och morötter, och verkligt väl tillagade grönsaker. Till efterrätt åt jag en bit mandel-choklad-tårta och R fruktsallad. Vi drack ett mustigt portugisiskt rödvin till maten och cappucino efteråt. Sedan gick vi hem medan det mörknade över stan. Det gick riktigt bra för R att gå den biten, och jag hade under veckan blivit så mycket mera rörlig än tidigare att jag inte hade några bekymmer på denna gata, som inte gick uppför eller nedför.

26 april söndag. Ganska lugnt och stilla. På morgonen då jag satt på balkongen och läste lade jag märke till att det kom folk till huset mitt emot. Det var då jag upptäckte att det var ett kapell. Korset syntes inte från vår balkong, det var en hög madeira-en i vägen. Klockan åtta började mässan och dörrarna stod tydligen öppna för sången hördes då inte trafikljuden tog över.
Efter frukost gick jag en sväng i grannskapet medan Roland vilade. Tänk vad min kondition blivit mycket bättre under denna vecka! Det gick riktigt bra att gå även om det tog emot en del i backarna. Små ödlor låg och solade på trottoarstenarna och kilade kvickt undan då jag passerade och skymde solen.
På eftermiddagen tittade vi på den stora paraden på blomsterfestivalens avslutningsdag på teve. Vi skulle inte ha orkat stå utmed gatorna och trängas och vänta så det var bra att vi fått tipset att paraden sändes i teve. Det var en storslagen parad med massor av dansande barn och vuxna klädda i vackra kostymer, och blommor överallt. Stora ekipage med blommor omkring sälar, båtar, Poseidon, etc - allt gick mer eller mindre i havets tecken. Paraden tog mer än en timme.
Så var det snart dags att packa, fast först var vi ned i affärerna i huset och köpte Madeiravin som reseminne.

Allmänna intryck: Balkongen var en mycket trevlig plats. Visserligen blev man störd av trafiken på gatan nedanför, men damm o dyl nådde inte upp till där ovanför gatubelysningen. Det var underbart att kunna sitta där ute i den ljumma kvällen och läsa med bara armar och inte behöva vara rädd för mygg. Det började ljusna ungefär kvart över sju på morgonen och mörknade mellan halv nio och nio på kvällen. Så långt västerut stämmer inte västeuropeisk tid så bra med soltid. Det var ett underbart klimat: lagom varmt. R klarade resan men tycks ha varit mycket känslig för att bli trött. Då fick han kärlkramp på natten.
Det var mycket skönt att jag kunde simma utomhus varje dag.
Det fanns restauranger överallt, det var bara att välja. På kvällarna hade de flesta ställen någon som försökte locka in de som promenerade förbi men det hade inte Casa Madeirense - de dyrare restaurangerna använder förståss inte sådana metoder.

27 april måndag var det dags för avfärd. Jag satt på balkongen på morgonen, hörde på fåglarna, tittade på skolbarnen. Kl 9.05 avgick charterbussen till flygplatsen. Det gick ganska smidigt att checka in. Vi fikade på flygplatsserveringen och sedan fick vi sitta och vänta i över en timme innan vårt flyg ropades ut i dåliga högtalare. Det blev mellanlandning på Porto Santo för att tanka: Landningsbana på Madeira är för kort för att planen ska kunna lyfta med full tank. Porto Santo visade sig vara en ö med sandstrand och med ett konformat berg som dök upp i synfältet, men annars tycks den inte vara särskilt hög, många berg men inte alls samma höga beg och djupa dalar som Madeira.
Kl 20.15 svensk tid passerade vi utgången på Arlanda och där fick vi syn på Niklas glada nuna. Per var och mötte. Det regnade och var allmänt tråkigt väder.

In English

 Mina fotografier