Två veckor på Gozo och Malta

96-10-19 Avresa med Air Malta från Arlanda 13.35 Vår första kontakt med det maltesiska språket blev då flygvärdinnan demonstrerade säkerheten.
Det var vackert väder med höstsol i Sverige men moln över alperna. Inflygningen över Maltas flygplats Luqa skedde från sydost. Vi kom alltså in från havet och såg nästan ingenting av ön i förväg.
Vidaretransport till Gozo skedde med helikopter, en stor maskin med plats för 26 passagerare. Då var det mörkt så man såg bara en massa ljus på marken som markerade de olika samhällena. Minibuss förde oss vidare till olika hotell, sist var vi framme vid vår destination Andar Hotel i byn Munxar mellan Victoria och Xlendi.
Vårt första intryck av ön Gozo var att det var tätt mellan byarna som var byggda av stenhus, och att vägarna var krokiga och ofta smala. Vi var framme strax före nio på kvällen och kunde äta middag på hotellet. Det blev kyckling.

Söndag 20 oktober Väcktes av åskväder med kraftiga blixtar och knallar och ett häftigt men kortvarigt regn. Det var söndag, en lugn dag, och nästan ingenting var öppet. Vi promenerade upp till centrum av byn och allt var stilla. Kor råmade någonstans, tuppar gol, från kyrkan hördes mässande genom en halvöppen dörr.
Munxar är en by där alla hälsar på alla, riktigt gammaldags trevligt.
Vi tog en taxi till Victoria (Rabat) och hittade ingenting som var öppet för lunch, tog var sitt glas öl på ett kafé där det var en hel skock män som diskuterade högljutt. Vi hittade busstationen, men inga bussar gick på söndagen utom en buss till Xlendi kl 4, och den var vi inte intresserade av eftersom vår taxichaufför lovat hämta oss för tillbakafärden. Taxistationen är vid San Francis-torget.
Vi tog en sväng till genom de söndagstomma gatorna och passerade stadsbiblioteket, en vacker byggnad bakom några planterade träd och kom till torget framför San Anton-kyrkan. Eftersom vi var osäkra på att hitta tillbaka tog vi samma väg. Det var inga långa sträckor vi gick, men jag gick i alla fall mycket mera än jag gjort på mycket länge. Naturligtvis satt vi och vilade åtskilliga gånger.
Äntligen hittade vi ett söndagsöppet kafé och fick oss en kopp kaffe och några goda inbakade korvar. När vi kom tillbaka till torget där vi stämt träff med vår chaufför var vi ganska trötta.
På hotellrummet upptäckte vi att det var fullt med flugor, så vi kunde inte ha dörren öppen till vår balkong i fortsättningen. Det gick hyggligt att hålla dem ute om man tog det försiktigt då man gick ut och in från balkongen. Vår balkong låg rakt i söder, så vi kunde se både soluppgång och solnedgång från den, men det blev ganska hett mitt på dagen. Vi hade sol praktiskt taget hela tiden under dagarna på Gozo.
Till middag som vi hela tiden på Gozo åt på vårt hotell åt vi en fisksallad, en rätt på kalv och till efterrätt en fruktsallad och cappucino som avslutning. Det var fin utsikt över Xlendi-dalen från matsalen. Uppe på höjden var alla ljusen i Fontana och Victoria, där åtskilliga av kyrkorna var fasadbelysta eller illuminerade med kulörta lampor.

måndag 21 oktober Vi tog en förmiddagspromenad upp till Riddarnas tvättkälla några hundra meter uppför vägen till Victoria. Men först bar det ganska brant nedför från Munxar till Xlendi-dalen. Vid källan var det så mycket turistbussar så vi fortsatte uppför backen till kyrkan Sacred Heart i Fontana, men den var stängd.
Så vi fortsatte vidare uppför backen och hamnade på samma plats som vi varit dagen förut i Victoria. Men denna dag var det en helt annan fart på gatorna. Vi tog varsin smörgås och en dricka på ett utekafé vid busstationen. Jag tyckte att jag varit riktigt duktig att gå! Men utan kryckkäpp hade det inte gått. Men hem fick det bli taxi, för det fanns inga bussar förrän på eftermiddagen.
Sedan var jag i poolen och simmade och satt på balkongen och läste och sydde. R låg mest inne på sängen och läste. Han är ju så känslig för solen. Man såg ut över den terasserade sluttningen och hur det blivit litet grönare efter regnen på nätterna. Korna traskade hem upp till den andra grenen av byn uppe på höjden. En hund skällde. Några katter gick mellan husen. Och så såg vi var soptunnan fanns- säkert en orsak till alla flugorna!
Till middag åt vi en grönsallad, baby-tuna i paket och fruktsallad. Till detta drack vi Dionysos White, ett Gozo-vin som var litet fränt.

tisdag 22 oktober En trött dag efter en jobbig natt. Men vi måste ju röra på oss så vi gick långsamt nedför kullen mellan trädgårdarna och såg blommor vid vägkanten och små ödlor som kilade omkring i stenmurarna och sökte insekter att äta. Stensparv och kornsparv kvittrade i buskarna och i bambusnåren omkring Xlendi-bäcken.
Man odlar en hel del grönsaker och annat i backarna uppemot Fontana och andra byar ovanför Xlendi-dalen. Bl.a. såg vi en liten bananodling.
Vårt mål blev ännu en gång Ghain Kbira = Knight's Well. Den används som tvättplats av kvinnor ur den lokala befolkningen i Fontana. Nu kom vi precis i tid före alla turistbussar och hann se litet och gå in i "Craft Centre" alltså hemslöjden, och se en del av det som tillverkas på ön, t.ex. spetsar, stickade tröjor, silverfiligranarbeten.
Men snart var platsen översvämmad av turistbussar och vi gick hem igen. Det var jobbigt uppför backen till Munxar.
På eftermiddagen simmade jag och satt sedan på balkongen. En liten pojke som bodde i huset bredvid vinkade och ropade hej. Vi såg också hur män med gevär och hund kom och gick ner i den övre dalen. Troligen för att skjuta kaniner. Det knallade ganska bra ibland. När jag satt på balkongen hördes kyrkklockor från alla håll. Munxar-kyrkans klocka slog litet då och då och kvart över sex en lång och välljudande ringning från Sannat. Andra kyrkor hördes också, det är ju inte långt mellan dem. Varje by har sin egen kyrka, och den är stor och påkostad. Det finns enligt uppgift 29 kyrkor på ön och c:a 26000 invånare.
Hotellet var lugnt och trivsamt. Gästerna verkade fr.a. vara tyskar. Personalen vänlig och hjälpsam. Det var bra att de hade så god och omväxlande mat eftersom jag inte kunde gå ut och äta om kvällarna. Det var visserligen bara c:a en kilometer ner till Xlendi och en dryg kilometer upp till Victoria, så egentligen var hotellet idealiskt beläget. Till middag denna tisdag åt vi en kaninstuvning med rödvinssås som bas. Till det drack vi Dionysos Red, ett mustigt men milt lokalt rödvin.

Onsdag 23 oktober På onsdagen gjorde vi vår stora utflykt. Vi hyrde en taxi med chaufför som gjorde en sight-seeing-tour med oss till de "stora" sevärdheterna på ön. Först till den jättestora kyrkan i Xewkija. Det kändes som en sorts motsvarighet till Järvsö kyrka - byborna ville bygga den största domen och slå alla rekord. Det är alltså en ganska liten by, men rundkyrkan är nästan lika stor som den i Mosta på Malta som är en av de största i världen. Det måste ha varit en uppoffring och det låg säkerligen oerhört mycket frivilligt arbetet bakom denna kyrka.
Sedan for vi vidare till Ggantija utanför öns näst största stad Xaghra. Där har man grävt fram tempel från forntiden som dateras till c:a 2800 f.Kr. Vi kunde inte stanna särskilt länge och inte gå in i museet där man får veta mera eftersom jag inte kan gå omkring särskilt mycket. Solen gassade hett, det var skönt att jag hade solhatten på mig.
Sedan kördes vi till Calypsos grotta, där enligt Odysséen nymfen Calypso höll Odysseus fången i sju år. Jag var naturligtvis inte ner i grottan men R gick inte ner han heller. Men det var en underbar utsikt ut över den norra stranden och den största sandstranden på ön, Ramla Bay. Där uppifrån kunde man se undervattensbefästningslinjer, som Johanniterriddarna gjort för att förhindra invasion. Det är byggnadsförbud runt denna strand, så det blir inte en massa hotell som förstör området. På sluttningen nedanför oss ska det finnas lämningar från romartiden. På den motsatta sluttningen kunde man se stora bambuodlingar.
Vi for vidare genom Marsalform, som utvecklats till en modern badort med stora hotell. På vägen passerade vi en vulkanformad kulle med en Kristusstaty på toppen, annars var det de för Gozo typiska bergen med flat topp som dominerade landskapet.
Vi stannade nästa gång vid Ta'Pinu-kyrkan, som inte var en kupolkyrka i motsats till de flesta kyrkorna på öarna. Dess utseende dominerades i stället av ett högt fristående torn. Den var som många andra byggd omkring en äldre kyrka. Den hade mycket vackra mosaiker på väggarna. Annars var den känd för att det har skett mirakler här: många sjuka har blivit botade. Tänk om mitt ben också kunde bli bättre! Men jag har nog inte den rätta tron.
Vi fortsatte till Dwejra-området. Ett geologiskt intressant område där den gula "limestone" som utgör berggrunden på Gozo går i dagen och utmed stranden formats av havet i underliga formationer. En är känd som "Azurfönstret", en annan som "Inlandssjön", och så den stora blå lagunen. Havet bröt mot stranden i stora bränningar och kastades högt upp i kaskader. Man kan komma ut på klipporna och åka båt in i Inlandssjön genom en port i berget och gå upp till Qawra Tower och får en utsikt över alltihop, men ingenting av detta kunde jag göra. Så vår chaufför fick göra ett ovanligt kort stopp på denna plats mot vad hon vanligen gör när hon är ute med turister på privat rundtur.
På vägen till Dwejra passerade vi ett stenbrott där man tar ut den sten som alla husen på ön är byggda av. Enligt lagen får man bara använda lokalt material vid byggen i Malta. Därför ser byarna homogena ut. Även lagårdar och liknande är byggda i sten.
Vi for upp mot Victoria, passerade staden och for stora vägen ner till Xlendi, badort på sydkusten. Det är en djup smal vik mellan ganska höga berg. Där åt vi lunch: fisken lampuki (ångkokt med grönsaker). Det är en fisk som har säsong så här års.
Sedan åter till hotellet, där jag simmade och solade. Till kvällen hade de en "pasta-buffe" med sallader och pasta såser och olika pasta. Vi drack Dionysos Red igen.

torsdag 24 oktober
Torsdagen fick bli en hemmadag efter onsdagens strapatser. Det blev simning i poolen och sol på balkongen Till middag åt vi sellerisoppa och en lammstuvning med Gozo Country Red som dryck.
Munxar upplevde jag som en bondby. Vi mötte en get, såg kor och får på sluttningen, såg kaniner i burar, hörde tuppar och höns. På hustaken ser man överallt vattentunnor, oftast blåa. Vi såg hur män och kvinnor kom med hacka och grep och skötte om de små jordlotterna på den terasserade sluttningen. Men på de större ytorna körde de jordfräs.
De vilda blommor man ser är av den typ som troligen betecknas som ogräs, t.ex. arabis och en dill-liknande umbellifer. De blommande buskarna i trädgårdarna hade väl i viss utsträckning blommat över, men blomprakten var ändå stor.

fredag 25 oktober
Fredagen tog vi taxi in till Victoria upp till Citadellet. Först tittade vi in i katedralen, sedan gick vi upp på bastionerna och gick runt där. Det är en fantastisk utsikt därifrån, man ser praktiskt taget hela ön. Det är en strategisk plats!
Vi var också in i "Folklore Museum" och kom in gratis som pensionärer! Det var inrymt i ett 1500-tals-hus med många skrymslen och vrår och trappor, så det var inte det lättaste att ta sig fram i för mig. Det fanns en hel uppsättning av träskulpturer av lantbefolkning och präster i lokala arbetskläder. Det fanns åkerbruksredskap och fiskredskap och jaktredskap från ön.
Vi var också in i en hantverksutställning med prov på vad som tillverkas på öarna: järnsmide, guld och silver som smide och filigran, knypplade spetsar, stickning och virkning, bambuarbeten, glas, målningar i akvarell och mycket annat.
Vi tog en taxi hem efter att ha strövat litet i centrala stan. Vi såg en äldre kvinna som satt utanför sitt hus och knypplade. Sedan satt jag på balkongen. En hund kom och rev i soptunnan. En äldre man satt hela eftermiddagarna en bit upp i backen och pratade med alla förbipasserande men mest för sig själv med hög röst. Ibland sjöng han också.
Till kvällen åt vi sallad, en benig fisk (gbejni?) och jag tog en tårtbit som dessert. Vinet denna dag blev Green Label, ett gott vitt Maltavin.

lördag 26 oktober
Hade en dålig natt och hade ont. Men nu var det dags att flytta.
Dagen var valdag i republiken Malta. Man såg köer utanför vallokalerna i alla byar som vi passerade på väg till Heliport. Polis eller militär var posterad vid varje vallokal.
Vi åkte helikopter över till Malta. Det var roligt att se allt uppfrån. Huvudön passerade vi utefter södra kusten och såg hur bränningarna bröts mot stränderna, som på många håll stupar brant ner i havet. På nordkusten ligger städerna så tätt att det ser ut som en enda stor stad.
Vi möttes av en chaufför som körde oss till hotellet i Maltas största stad Sliema som ligger tvärs över viken i förhållande till huvudstaden Valetta. Vi bodde utefter The Strand, strandpromenadgatan på Valettasidan av den halvö där Sliema är belägen. Eftersom vi kom så tidigt fick vi vänta på vårt rum. Det vette åt norr och var därför mycket svalare än rummet på Andar. Vi hade ingen balkong utan fick använda soltaket då vi ville sitta ute. Där blåste det ofta.
Den veckan som vi tillbringade i Sliema var det växlande molnighet, ganska blåsigt och litet regn men bara på nätterna.
Vi gick ut och letade efter en livsmedelsaffär, men de var svårt. Jag klarar ju inte av att strosa omkring på måfå gata upp och gata ner. Utmed strandpromenaden på vår sida av halvön fanns i all fall ingenting. Vi hittade så småningom ett bageri som hade det nödvändigaste vi behövde för vår frukost: mjölk och bröd och smör och juice och vin och kex men ingen annan ost än mjukost. Hemma kunde vi brygga "svenskt" kaffe eftersom vi tagit med oss bryggtratt och Gevalia hemifrån.
I bageriet berättade de för oss att de skulle ha öppet en del på söndagen men stängt på måndagen "på grund av valet". ?? Något som verkade främmande för oss. Men vi fick se.. .
Vi åt middag i restaurangen på hotellet: soppa och entrecote med Red Label- rosévin från Malta.
Här på hotellet var det mest svenska, norska och finska gäster.
Hamnen utanför The Strand var för utflyktsbåtar och småbåtshamn. Den stora hamnen ligger på andra sidan av Valetta.

söndag 27 oktober
En lugn dag i Malta. Fritidsresor hade välkomstparty och hämtade upp med buss på de olika hotellen. Bussen följde i stort standpromenaden runt Sliema och St Julians, och det var en underbar utsikt över det blåa Medelhavet. Målet var Rokna Hotel i St Julians. Där blev vi bjudna på "Kinnie" som är den mest druckna läsken på öarna. Vi fick reda på en del praktiska detaljer och kunde anmäla oss till utflykter.
Efter kaffe på rummet tog vi en båt över till Valetta, där vi tog oss uppför till paradgatan, gick en bit och insöp den söndagstomma stadens atmosfär. Alla de vackra balkongerna! Staden är full av gamla vackra palats. Nästan ingenting var öppet. Vi tog en linjebuss tillbaka men inte den som gick raka vägen utan en som gick runt i Sliema. På kvällen letade vi efter en öppen restaurang och det tog tid. Vi hamnade till sist på ett italienskt ganska enkelt kafé, och R var inte alls nöjd, varken med mat eller atmosfär.
På hemvägen hade det börjat- tutande bilar körde runt och viftade med röda eller rödvita flaggor. Valresultatet hade kommit! Labourpartiet hade fått makten efter nationalistpartiet, som suttit i två perioder. Det är tydligen två ungefär lika stora partier, och marginalerna är små. Det var oväsen till långt in på natten- men det var inte nog med det...

måndag 28 oktober, dagen efter valet...
Det började litet försiktigt på morgonen, några enstaka tutande bilar. Men det blev snart fler- och fler- och fler- och alla var överfulla med sjungande och tutande och flaggviftande mestadels ungdomar. Man körde paradgatorna fram och tillbaka och förde oväsen och firade så som vi aldrig ser här i kalla norden. Vi hade blivit varnade att de flesta affärer och restauranger håller stängt, av säkerhetsskäl, dagen efter ett val.
Det är en sorts nationell helgdag. Ingen polis verkade finnas någonstans. Hela dagen och långt in på natten fortsatte körandet och tutandet, de kom från hela Malta och körde runt.
Vi åt lunch på en engelskinspirerad pub men höll oss mestadels inne. Tog en kort promenad och tittade på folklivet. På kvällen åt vi ost och vin på rummet

tisdag 29 oktober
Vi började dagen med att ta lokalbussen till St Julians. Vi hade fått uppgift om att det skulle finnas en "Supermarket" där. Efter litet letande fann vi den och kunde nu proviantera för våra frukostar. Inte var det samma som vi är bortskämda med hemifrån men vi kunde i alla fall finna vad vi ville ha utom ägg.

onsdag 30 oktober
Utflykt med Fritidsresor till Tarxien = utgrävda fornlämningar, tempelruiner från 4000-1800 f.Kr.
Sedan till Wied-iz-Zurrieq där Roland följde med i en av båtarna till Blue Grotto. Det blåste bra så det var en gungig färd. Men grottorna var intressanta sa han. Jag vågade inte ta mig nedför backen till båtarna och inte heller gå i en båt för den delen, så jag stannande på terrassen och tittade på.
Sedan for vi till Birzebbuga och såg ett minnesmärke från då Gorbaszov och ? från väst skrev på ett dokument som skulle bekräfta fred mellan öst och väst. Det finns en av Maltas få sandstränder där också.
Marsaxlokk var nästa mål, en fiskeby som har blivit ett måste för turister på grund av den vackra miljön och de färgglada fiskebåtarna med det magiska ögat i fören. Där kunde vi fika och strosa omkring på marknaden mm.
Vi kikade under dagarna in i många vackra privata trädgårdar där hibiskus och andra blombuskar blommade och man såg ofta hus helt täckta av bougainvillea med de lila blommorna.
På eftermiddagen gick vi och shoppade i Sliema, d.v.s. köpte vin o.dyl. Middag åt vi på "Il-Merril" en liten intim familjerestaurang som vi hittat inte alls långt från hotellet. Vi åt kanin-ragu på maltesiskt vis, man blev uppmanad att äta med fingrarna! Sedan maltesiskt kaffe= kaffe med Tarakari-likör och grädde på toppen. En toppenmiddag!

torsdag 31 oktober
Hemmadag. Tog bussen en bit efter standpromenaden, åt på La Fortezza, en italiensk restaurang som ligger i ett av de gamla vakttornen. Det var vacker utsikt över ett upprört Medelhav. Vi åt ravioli på maltesiskt vis, d.v.s. fylld med färskost. Hem gick vi genom gatorna i Sliema. Jag tycker om att se på de vackra husen med målade balustrader och dörrar. Annars satt jag mycket på taket och sydde i ett hörn där det var lä. Vi stannade hemma och åt soppa på kvällen.

1 november - nu är jag alltså pensionär....
Det var bra att vi tog det så lugnt igår, jag hade inte alls ont. Visserligen har jag tagit mycket mera Panodil än tidigare, men det är det värt, att få uppleva den här resan.
Vi for med Fritidsresor till Mosta och Mdina. Kupolkyrkan i Mosta är helgad åt Jungfru Maria. Den hade många vackra målningar runt den jättestora kupolen, en av de största i världen. Den byggdes omkring och över den gamla kyrkan helt på frivillig väg på 1800talet av byborna. Det märkligaste är att under andra världskriget slog en bomb ner i kyrkan under pågående gudstjänst, men den detonerade inte och ingen kom till skada.
Genom grönsaksodlingar och vinodlingar upp till Mdina, den gamla huvudstaden som i likhet med Citadellet på Gozo ligger högt upp på mitten av ön med vid utsikt.
Denna gamla stad var väl värd ett besök, och jag var glad att jag orkade med det. Vi fick se ett bildspel "The Mdina Experience" om historien, man fick hörlurar och kunde höra texten på svenska.
Sedan såg vi St Pauls Cathedral, kloster, gamla hus och gator, promenad på bastionerna med utsikt över halva ön, och fika på ett kafé med underbar chokladtårta.
Eftermiddagen blev mest ägnad åt att packa. Sedan gick vi till "Il-Merril" igen och åt fisk denna gång.

lördag 2 november. Hemresa
Tidig uppstigning = kl 03.15 under ett dundrande och blixtrande åskväder. 7.00 start Luqa. 7.30 Sicilien. 8.00 Italien. 8.30 Ligurien. Sedan över alperna till 9.30. Klart väder tills vi kommit över alperna. Mellanlandning Fornebu 11.15, omstart 12.00.
Hemma igen på kvällen 3 november. Hemfärden tog ovanligt lång tid. Regn fr o m Hälsingegränsen. Vad fort det blir mörkt!
Huset stod kvar och allt verkade vara i ordning.
På måndagsmorgonen kändes det konstigt att inte behöva gå till apoteket. Men så som mitt ben är så är det skönt att det inte är fråga om att jobba. Som jag tänkt förr - det här besvärliga benet är en hjälp för mig att acceptera att det är slut med min aktiva tid i yrket.