10 november
Vi for till Stockholm/Sollentuna med tåget, Nisse Andersson var snäll och körde oss till Ljusdals station. Tåget tog vägen Avesta-Sala på grund av spårarbeten och blev på så sätt en timme försenat. Det hade kommit snö i Sollentuna så barnen hade roligt. Vi fick träffa barn och barnbarn på vår snabbvisit med natthärberge på Aspvägen.
11 november
Carins födelsedag- vi sjöng för henne och hon fick många små paket av sina barn. De är så förtjusta i att fira födelsedag. Per körde oss till Arlanda och Helena var med. Vi satt tillsammans i restaurangen och tittade på flygplan sedan vi checkat in.
Det var molnigt till en början på flygturen men då vi kom neråt Schweiz klarnade det upp och vi såg vita snötäckta alper under oss. Inflygningen över Nice var fin med det blå Medelhavet under oss, blågrönt utmed stränderna.
Vi möttes av vår guide, SB.
Bussen for Promenade des Anglais, palmplanterad bred gata utmed Medelhavet, så kom vi till vårt hotell, Hotel Nouvel, svenskägt. Det ligger vid Boulevard Victor Hugo, ganska centralt i staden. Där är det plataner utmed gatan. De hade ännu sina löv kvar, gulbruna. De var alldeles fläckiga på stammarna, det såg ut som svensk kamoflagemålning. Vi fick senare veta att dessa träd fäller barken, och det är därför de blir så fläckiga på hösten. Det var blåsigt men varmt.
Litet senare samlades gruppen vid en välkomstdrink =Kir som hon blandar av svartvinbärslikör och vitt vin. Vi presenterade oss för varandra. S pratade litet om veckans program och snart var det dags att gå till middagen. Vi hade c:a 20 minuters promenad och såg litet av stan på vägen. Det låg uteliggare på en del parksoffor. Middagen hade hon ordnat på en liten intim restaurang i gamla stan, Pas de Pot. Vi fick som entré kronärtskockspatée med sallad, som huvudrätt en fylld kalvrulad (vitlök+ basilika?) sedan stekt fårost och som dessert chokladmousse. Till middagen drack R och jag ett Cuvée-vin av rosétyp.
söndag 12 november
ganska soligt men en del moln.
Frukost fick vi på hotellet varje dag: yoghurt, franska, croissant, smör, mjukost, marmelad, jos, te (eller kaffe).
På förmiddagen fick höra vi ett föredrag om vintillverkning. SB höll i alla gemensamma aktiviteter. Hon är mycket kunnig i det mesta som rör vin. Något som jag inte visste förut t.ex. är att det är andra sorters vindruvor som används till vin än de som man äter. Hon gick igenom druvsorter, hur man gör vitt vin, rosévin och rött vin, mm. Provence är fr.a. ett rosévinernas landskap.
Sedan drog vi oss neråt gågatorna och åt lunch på Taverna Massena. Sallad Nicoise, Bavette de l'ail (=en biff med vitlök) och en ostbit som avslutning. Det blev en kraftig lunch.
Sedan var det rundtur med buss i Nice, först upp på Mons Baron för att se på utsikten över staden, sedan till Ryska Katedralen, en praktfull kyrka med guld både utanpå och inuti. Dagens höjdpunkt blev besöket i Chagallmuseet. Där skulle man ha kunnat stanna mycket länge.
Men vi for vidare upp på höjden i Cimiez där det finns lämningar sedan romartiden. bl.a. en arena som var i förvånansvärt gott skick. Eftersom det var söndag var det många människor ute. Man satt på stenbänkarna och hade picknick. Barn lekte, både i arenan och i den angränsande stora parken. Man spelade boule och andra friluftsaktiviteter. Vi kom fram till Ancien Monastère (vi var in i klosterkyrkan). Bredvid den var en underbar trädgårdsplantering med utsikt över den dal där den nu på eftersommaren uttorkade floden Pailllon finns, djupt under oss. Höjdskillnaderna är stora i denna del av Frankrike.
Nice är en stad med många vackra byggnader. Gatorna är ofta breda och trädplanterade i nya staden, medan gamla stan har trånga gator. Bilarna har blivit för många som i de flesta städer, de parkeras litet hur som helst.
Väl hemma tog vi en vilopaus innan vi gick ut och letade efter ett ställe att äta middag. Vi hamnade på Quebec där vi åt Sole a la Menuière med husets vita vin till och efter denna goda fiskrätt drack vi en kopp café au lait.
13 november måndag Ösregn.
Vi for med reguljär buss till Monaco. Vägen utmed havet gick på en mycket vacker väg som klättrar och serpentinar genom kustbergen och de många små byarna fulla med småhotell. Någon form av gräns mellan Frankrike och Monaco märktes inte. Men det var plötsligt fullt av stora hus på en udde framför oss, Ville de
Monaco. Vi klev av bussen i Monte Carlo. Under paraplyer vandrade vi upp till parken framför Casinot som för övrigt omges av Café de Paris och Hotel de Paris. Där var också en mycket fin exotisk trädgård.
Sedan tog vi en stadsbuss upp till furstepalatset i Monaco. Ända fram kommer man inte med buss, sista biten fick vi gå genom smala gränder som var kantade med souvenirbutiker. Hela tiden öste regnet ner så vi fick god nytta av våra paraplyer. Vi gick också till katedralen där princessan Grace är begravd. Sedan satte R och jag oss på ett kafé innan vi gick till busshållplatsen för hemfärd.
| På eftermiddagen var det vinprovning på hotellet. Kul! SB gick igenom vinprovningens olika steg, vi fick doftprover av olika slag för att försöka identifiera dem. Det är svårt! Vi fick lära oss att hålla i ett vinprovarglas, vi lärde oss att först titta på vinet, hur man gör när man luktar på vinet, hur man smakar och vad man ska tänka på och söka efter i smakupplevelsen, och vi talade hur man väljer vin till olika maträtter. |
|
Middag åt vi på Hippo som skulle vara bra på grillat kött. Där åt vi sallad och mixed grill, men vi tyckte inte att köttet var tillräckligt genomstekt. Det vara bara lammkotletten som var i vår smak.
14 november Halvsol.
Tidig start, vi skulle resa med buss 07,45 men ingen buss kom. SB ringde bussbolaget, så småningom kom en buss och en timme försenade kom vi iväg på dagens utfärd. Det fick bli motorväg fram förbi Antibes och Cannes tills vi kunde fara kustvägen "Corniche d`Or" utmed l`Esterel-bergen. Det var en upplevelse med
branta rödbruna klippor som ofta stupar brant ner i Medelhavet mellan de byar som fanns. Vägen var oerhört krokig men eftersom vi åkte buss kunde vi njuta av den. En bilförare kan säkerligen inte ha så stor glädje av naturscenerierna.
I en liten by "Agay" hade vi en kort paus för kaffe och ev vykortsinköp, den fick bli extra kort på grund av förseningen. Vi hade en tid att passa i Les Arcs där man väntade oss på Maison de Vin, Vinhuset.
| Där fick vi höra ett föredrag som S tolkade till svenska om Vinhuset i Provence, vinappellationer,
vinkooperativ etc samt om hur man smakar på vin. Och vi fick också smaka på vin, fyra slag, ett vitt, två rosé och ett rött Provencevin. |
|
Sedan fick vi lunch i den gourmetrestaurang som finns i Vinhuset. Det var otroligt: fint dukat med bländvita dukar, silver, vackert porslin och blommor. Kypare i frack passade upp. Det kändes fel att vara klädd för utflykt vid denna fina lunch. Först fick vi en fiskterrin med en sorts ratatouille till och rosévin. Sedan fläskstek med en örtkryddad sås och färsk pasta till. Till detta serverades ett rött Provencevin. Efteråt fick vi chokladmousse och kaffe.
Mätta och belåtna for vi till Cellier des Archers, som är ett vinframställningshus som tillhör ett kooperativ (f.ö. det kooperativ i vilket SB och hennes man är medlemmar). SB berättade hur man kommer med druvorna, hur de sorteras, visade var de togs om hand, demonstrerade de apparater som användes och gav en uppfattning om vinframställningens olika faser.
Vi fick också se försäljningen: folk kom med små dunkar och "tankade" vin, mindre än 5 liter fick man inte köpa i lös vikt. Men de hade också färdigt buteljerat vin att sälja.
Sedan for vi till St Roman d'Esclans, en vingård som var oerhört naturskönt belägen högt upp med utsikt mot bergen och ner utmed en dalgång som gick ända ner till havet vid Frejus. Den ägs av två damer, mor och dotter, som har ett fåtal medarbetare. Där såg vi hur vinstockarna växer, vi såg en maskin för maskinell skörd av druvor mm. Vi fick se en enkel video om vinframställning, vi fick smaka på fyra olika viner, två vita, ett rosé och ett rött. Vi köpte ett rosévin.
| Medan vi tittade på videon var madames lilla hund under bänkarna. Den åt druvor. |  |
Det var en lång och innehållsrik dag som gett oss många olika intryck. Med det vin som vi drack till middagen smakade vi på elva olika sorter den dagen. Middag åt vi på Chantilly, en kvartersrestaurang nära hotellet.
15 november
En dag utan fastställt program.
Vi promenerade i gamla stan, mellan torgstånd på den stora marknadsplatsen Cours Saleya, tog en kopp kaffe i det underbara solskenet, köpte fyllda baguetter i en liten butik (innehavaren kunde ett par svenska ord) och åt som lunch på hotellet. På eftermiddagen tog vi en promenad på Promenade des Anglais. Jag köpte en schal som går i färg med min vinterkappa.
Något som vi stötte på litet då och då var rädslan för att de 10-francs-mynt som vi betalade med skulle vara falska. Det lär vara en oerhörd mängd ute på marknaden, ungefär 1/5 av de cirkulerande mynten enligt S.
Middag åt vi på Roosevelt, en gemytlig kvartersrestaurang, tillsammans med Toröy (gruppens norska deltagare). Vi åt först sallad, sedan kalvkotlett med champignoner, haricots vertes och potatisgratäng och som avslutning kaffe och chokladbakelse.
16 november
Dagen började med en rejäl regnskur men klarnade upp allt mera. Vi hade en lång bussresa framför oss och startade kl 07,45. Vi for motorvägen till Toulon genom det vackra provencalska landskapet, den senare delen av sträckan genom vingårdar i Maure-bergen som är kalkhaltiga i motsats till l'Esterelbergen. Därför är det
andra vinsorter som trivs här.
Vi hade första anhalten på Domaine Ray-Jane. Här framställs vinet ekologiskt. Inga maskiner används, inga kemikalier.
Där finns bl a ett vinhanteringsmuseum som har byggts upp som en hobby av familjen. De släpper inte in vem som helst så det kändes som ett privilegium att höra till de utvalda. Det var oerhört intressant och sonen i gården demonstrerade det hela så smittande entusiastiskt och S tolkade). Han berättade att denna
vingård gått från far till son sedan 1288. Det fanns gamla redskap, gamla amforor från fenicierna, grekerna och romarna, det fanns en utställning som visar hur det går till att tillverka ekfat m.m.
Så fick vi smaka på gårdens röda viner. Han började med ett ungt vin från 1993 och sedan fick vi allt äldre viner för att förstå vilken betydelse det har för ett rödvin att få mogna, det är tanninerna som alltmera förvandlas och mildras. Detta vindistrikt heter Bandol efter den kuststad som är centrum. Just denna vingård ligger i byn Le Plan de Castellet ovanför staden.
Lunch åt vi på en fiskrestaurang i Cassis, en f.d. fiskeby som numera fr.a. är semesterby för Marseillebor. Den är pittoreskt belägen i skuggan av ett gammalt fort på berget ovanför. I hamnen låg någon enda fiskebåt men mest dyrbara fritidsbåtar.
Det blåste friskt och skummet yrde över den skyddande hamnpiren.
Vi fick en fisksoppa med riven ost, små rostade brödbitar och rouille (= chili och vitlök), sedan kokt fisk med en gräddsås smaksatt med mynta och som avslutning glass och espressokaffe. Till detta serverades genomgående ett rosévin av typ lantvin.
Efter lunchpausen for vi till Domaine Bodin och såg vingården och bjöds på vin, fyra sorter. Här heter vinet Chateau Fontblanche.
En stor hund snodde omkring benen på oss och tiggde av de små kex som vi fick tillsammans med vinet.
Hemfärden gick via Auban genom de kalkrika bergstrakterna som gör att bergen ser vita ut mellan stråken av växtlighet. Speciellt märkligt intryck gav berget Montaigne St Victoire med tvära branter som en flera kilometer lång rak vägg nedanför det rundade åsliknande bergsmassivet.
Det var ännu värre köer än på tisdagen på Promenade des Anglais denna kväll, det tog fyrtio minuter från flygplatsen tills bussen kunde svänga in i staden. (På lördagen tog det tio minuter).
På kvällen gick vi till Roosevelt igen och åt en stekt kyckling med Beaujolais Noveau som dryck, och en äppelbakelse till kaffet.
fredag 17 november Klart och blåsigt -mistralen.
Buss till Chateau Crémat uppe på toppen av ett av bergen i Nice. På bergets branter var vinodlingen. Här måste druvorna skördas för hand. Runt slottet hade man planterat flera vackra träd. Det fanns bl a ett som kallas smultronträd och många andra vackra exotiska träd.
Vinet lagras i en källare som är sedan romartiden, annars är slottet byggt på 1800-talet. De producerar prisbelönta viner. Gruppens deltagare börjar bli litet trötta på att avsmaka viner.
Sedan tog bussen oss till St Paul, en liten tusenårig stad byggd på en bergstopp och med ringmur omkring. Smala gränder, pittoreska hus. Bara stenläggningen på gatan är en sevärdhet. Konstnärsateljéer överallt, och gallerier för försäljning. Och souvenirbutiker. På sommaren lär det knappt gå att ta sig fram här, det är så
mycket turister. En fördel med att vara ute i lågsäsong! Det blåste och vinden fick en sådan fart genom de smala gatorna att man kunde blåsa omkull. Därför vågade vi inte gå upp till kyrkan och se den.
  |
På eftermiddagen var det åter föredrag och vinprovning, denna gång andra viner än Cotes du Provence, det var Champagne, Beaujolais, Medoc, Sauternes. |
hemresedag 18 november Strålande sol.
Från Sverige når oss rykten om ett fruktansvärt snöoväder som drabbat västkusten och gått tvärs över landet.
Efter litet shopping strövtåg nedåt havet och lunch, inte den bästa vi ätit men fullt godkänd. Paté, sallad, halstrad laxskiva, brulepudding. Så var det tid för avfärd och vi lyfte över havet och flyg utmed kusten och kunde urskilja Monacos uddar innan vi flög in över bergen och havsalperna och så småningom de höga
alperna. Sydtyskland - vi anade delvis snötäckta fält. Städerna avtecknade sig som ljusband på marken. Röd horisont där solen gått ner. Stockholmstrakten - ett strålande skådespel med alla gula och orange band av vägbelysning. Och så landning på Arlanda mellan inte så farligt höga snövallar som vi fruktat.
| Taxi till Helenelund där det var snö. Barnen fick en kvällssaga innan mormor Ulla och vi hade en liten supé på tre man hand med ost och italienskt rödvin. | 
|
Per och Carin var på kvartersfest. |
söndag 19 november
Frukost i Helenelund- svensk frukost med havregrynsgröt och te och smörgås.
Per hade pratat med Kristina: de hade inte kunnat öppna sin ytterdörr på fredagsmorgonen, snön hade drivit så. De kom ut via garaget och kunde sedan skotta fram ingångsdörren. Ingen kom till Kristinas jobb, Stefan kunde inte gå till skolan. Hela kollektivtrafiken stod stilla i Göteborgsregionen. Det kraftiga snöfallet i kombination med häftig vind gjorde vägarna ofarbara.
Taxi till Stockholm, tåg hem. Det blev allt mindre snö ju längre norr ut vi kom. Hemma var det bara ett tunt snötäcke, men kallt.
Helhetsintrycket av vår semesterresa:
Det gick riktigt bra att klara de promenader som behövdes för att följa
med. Visst blev man litet trött i benen ibland, och ibland saknade man förmiddagskaffet. Men vi är nöjda med vår semester. Och det var en stor fördel att vara ute i lågsäsong.