SOMMARVISA

Sjöarna spegla alla vita skyar,
Fält förtona i guld och nordiskt blont.
Röda som rönnbärsskog stå trygga, svenska byar,
Musselblå stå bergen vid taggig horisont.
Skogarna mumla sin visa utan ord:
Skön är markens sommar i högan nord
Och stor är Han som nådigt allt förnyar.

Molnskuggor flimra över vidder vida,
Svalorna slunga sina pilar i det blå,
Humlorna ivrigt sina basfioler gnida,
Svala skurar falla och dova åskor gå.
Skogarna mumla sin visa utan ord:
Skön är markens sommar i högan nord
Och stor är Han som vandrar vid vår sida.

Kornblixtar lysa i julis ljumma nätter,
Morgnarna vakna med dagg i sitt hår,
Fjärilarna prunka som levande buketter,
Trädgårdssångarn ropar hela dagen från sitt snår.
Skogarna mumla sin visa utan ord:
Skön är markens sommar i högan nord
Och stor är Han som skapat berg och slätter.

Alla vi som leva i detta sommarunder
blomstra liksom sommaren och vissna liksom den.
Bara några blänkandeevighetssekunder
glädjas vi tillsammans och sörja vi än.
Skön är vår jordiska högsommarfest
och stort är att få vara en farande gäst
bland blåa berg och alla gröna lunder.

Här har det förunnats oss att mötta våra kära,
Trycka deras händer och skynda brått förbi.
Sommarbarn! Lyss! Hur en stämma, heligt nära,
Lockar dig till uppbrott som vildgässens skri.
Skön är vår jordiska högsommarfest
Men större är att vara en farande gäst
till blåa berg dit inga vägar leda.

Nils Bolander
i "En enda fast punkt".