Från solens uppgång till dess nedgång - samma gudstjänst firas runt hela jorden samma dygn den första fredagen i mars. Samma gudstjänst i Nya Zeeland, Australien, Asien, Afrika, Europa, Amerika ända bort till Hawaii. En syskonskara som omringar hela vår jord - i förbön för fred och kristen enhet.
Böner beds på mer än 1000 språk med början när gryningen kommer i Tonga och slutar mer än 40 timmar senare i Alaska och Samoa.
I Sverige har vi varit med i mer än 75 år och samlas på ca 400 platser.
Varför just kvinnornas böndag? Ett enkelt svar är att det började bland kvinnor och spontant inte minst under de senaste decennierna engagerat ständigt nya kvinnogrupper. I Sverige har man fått många bevis på vad denna gemenskap med åtföljande ansvar betytt för framför allt kvinnor i tredje världen - men faktiskt också i vårt land. Men den allt vanligare tillskriften Världsböndagen anger en vidare syftning än till en dag då just kvinnor aktiveras. Alla intresserade inbjuds vara med.
Genom att studera böndagsprogrammen kan man bilda sig en uppfattning om denna dags speciella prägel. Varje år kommer alltså ett nytt program, i regel på engelska - som sedan överförs till olika språk och kompletteras med inhemska inslag, t.ex. i form av förslag till sånger och psalmer i anslutning till ämnet. De senare åren har också förslag till bibelstudier i anslutning till temat.
Varje program har ett samlande tema och förslag till böneämnen utifrån aktuella behov eller bibelord.
Allmänt kan tanken bakom böndagen uttryckas sålunda: Med utgångspunkt i det egna landets aktuella situation ber man om förbön för egna förhållanden, påminner om bönens möjligheter, uttrycker sin tacksamhet över gemenskap över alla gränser av ras, nation och samfund genom den övergripande tron på Kristus och slutligen formuleras en vilja att genom denna dag lyfta fram och stärka den kristna enheten.
Det började så smått i USA år 1887, då en grupp kvinnor kom överens om att regelbundet bedja för de immigranter som kommit från Europa. Nöden bland dessa var då mycket stor. 1890 beslöts om en årlig böndag för olika missionssällskap. 1922 slöt kvinnor i Kanada upp kring samma dag och böneämnen. 1927 deltog 35 länder och detta år kom Sverige med i bilden.
Allt fler böndagskommittéer/ekumeniska kvinnoråd bildades i olika länder och tog det nationella ansvaret för böndagen, som samtidigt slår igenom på allt fler håll. 1967 fastställdes dagen till första fredagen i mars varje år.
År 1968 bildades i Stockholm den Internationella böndagskommittén. Den består av representanter för alla böndagskommittéer i världen, är ansvarig för böndagens allmänna planering och kallar till överläggningar vart fjärde år, då bl.a. beslut fattas om ämnen och författarland för de närmaste årens gemensamma böndagsprogram. Nu är mer än 150 nationella böndagskommittéer anslutna till Internationella Böndagskommittén.
I Sverige firas böndagen på omkring 400 platser, där lokala ekumeniska böndagskommittéer står för arrangemangen. Centralt ansvarigt är Sveriges ekumeniska kvinnoråd med dess böndagskommitté som verkställande organ.
I Ljusnans pastorat anordnas böndaggudstjänsten omväxlande i Färila, Järvsö och Ljusdal.
I år 2020 är det Järvsö som har ansvar för gudstjänsten fredagen den 6 mars.
Sedan 1958 går de i Sverige insamlade kollektmedlen till utbildningsstipendier för unga kvinnor i missionsländerna, och mer än 1500 kvinnor i Afrika, Asien och Sydamerika har fått yrkesutbildning tack vare böndagskollekterna.Dessa stipendier har varit av avgörande betydelse i många fall.
Om årets gudstjänstprogram
|
