Jag skall själv samla dem som finns kvar av mina får från alla de länder dit jag fördrivit dem och föra dem tillbaka till deras betesmarker. Där skall de bli fruktsamma och föröka sig. Och jag skall ge dem nya herdar, som skall valla dem så att de inte längre behöver vara ängsliga eller rädda, och ingen av dem skall komma bort, säger Herren.
Det skall komma en tid, säger Herren,
då jag skall låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam.
Han skall vara konung och härska med vishet och skapa rätt och rättfärdighet i landet.
Under hans tid skall Juda vara skyddat och Israel leva i trygghet.
Detta är det namn han skall bära:
Herren vår rättfärdighet.
Därför skall det komma en tid, säger Herren, då man inte längre säger "Så sant Herren lever, han som förde israeliterna ut ur Egypten" utan "Så sant Herren lever, han som förde Israels ättlingar ut ur Nordlandet och hämtade hem dem från alla andra länder dit han fördrivit dem, för att låta dem bo i deras eget land."

Till era äldste riktar jag nu denna maning, jag som själv är en av de äldste och kan vittna om Kristi lidanden, jag som också skall få dela den härlighet som kommer att uppenbaras: Var herdar för den hjord som Gud har anförtrott er och vaka över den, inte av tvång utan självmant, så som Gud vill, inte av vinningslystnad utan av hängivenhet. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. Då skall ni, när den högste herden träder fram, krönas med ärekransen som aldrig vissnar.

Copyright © Svenska Bibelsällskapet.

Nu inföll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet. Då omringade judarna honom och sade: "Hur länge skall du hålla oss i ovisshet? Om du är Messias, så säg det öppet." Jesus svarade: "Jag har sagt er det, men ni tror det inte. Gärningarna som jag gör i min faders namn vittnar om mig. Men ni tror inte, därför att ni inte hör till mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett."

Psalt. 23

En Fader oss förenar,
en herde och en fårahjord,
ett dop som alla renar
ett frälsningens och livets ord,
en röst från tusen munnar,
en själ i allas bröst,
ett bud som frid förkunnar,
en tro med evig tröst,
en kärlek och en längtan,
och samma mål till sist,
ert slut på allas trängtan,
Ett liv i Herren Jesus Krist.
Psalm 60:1.

Valborgsmässoafton ||  Första maj
Om påsktiden ||  Ljusnans pastorat