O Sole Mio

Söndag 7 oktober. Stadsvandring med en lokal engelsktalande guide, som först berättade om den stora begivenheten i Siena, Il Palio, och hur den går till. Staden är indelad i 17 distrikt - contrade - och varje sådant har en symbol. Dessa distrikt tävlar mot varandra i barbackaridning vid två tillfällen under säsongen. Vid det senaste tillfället hade Drakens distrikt vunnit och eftersom vår stadsvandring startade i det område som tillhör Draken kunde han visa på att man överallt flaggade med Drakens baner, att ljushållarna utmed gatorna var i Drakens färger etc.
Vi passerade Piazza Salimbeni med staty av en av medeltidens storgubbar, vi fick höra många detaljer ur stadens medeltida historia, han visade på detaljer i byggnaderna och byggnadsstilen, vapensköldar mm. På Piazza Tolomei står en pelare krönt med en staty av Varginnan och tvillingarna Romulus och Remus. Enligt legenden var det Remus som grundade staden Siena, och man såg statyer av varginnan på många platser i staden.
Vi fortsatte den stora gatan Banchi di Sopra nedåt och sedan uppåt mot Domen som dominerar en av Sienas kullar. En ståtlig byggnad i gotik med en fantastisk fasad i dekorerad i många olika färger marmor och med statyer. Även terrassen framför kyrkan var i utsökta mosaikmönster i marmor. Inuti kyrkan var det vackra golv-mosaiker, bara en liten del var inte övertäckt, större delen skyddar man mot nötning av de stora massor av turister som besöker kyrkan och beundrar inte minst Pisanos predikstol, en av konsthistoriens vackraste klenoder.
Vi gick nu neråt till Il Campo, det berömda torget som har formen av en snäcka. Där ligger rådhuset Palazzo Pubblico, vars fasad bl.a. har stadens vapen i svart och vitt över fönstren. Det berömda klocktornet är ett av de torn som ger staden dess karakteristiska silhuett då man närmar sig. Inne i stadshuset finns många väggmålningar varav de som visar hur invånarna lever under en god respektive en dålig styrelse var mest intressanta i mitt tycke.
På eftermiddagen vandrade vi runt och sökte efter ett kafé men hittade inget i folkmassorna på ströget Banchi di Sopra. Där är verkligen folkliv. R blev trött. Men jag beundrade många husfasader och utsikter från gator som löpte utmed ravinerna.
På kvällen satte R på TV:n och fast vi bara fick in italiensk kanal så slogs vi av den otäcka nyheten: USA bombar Afghanistan!
Första dagens intryck av Siena - en fascinerande stad men jobbig att ströva i på grund av alla backar.

Måndag 8 oktober Bussfärd genom ett kuperat landskap där kullarna täckta av åkrar och byarna ligger på kullarnas koppar. Cypressernas karakteristiska konturer följer bebyggelsen. När vi kom in på småvägar kom vi in i ett pastoralt landskap med kullar och dalar där vägarna gick uppför backe och nedför backe hela tiden, exponerande nya vyer. De små byarna var ofta omgärdade av stenmurar där de krönte kullarna. Detta är etruskernas gamla land. Första målet för dagen var den gamla etruskiska staden Volterra, 550 m.ö.h. Bussen stannade utanför den Etruskiska porten som finns på denna bild. Vi beundrade den fantastiska utsikten från parkeringsplatsen över den omgivande dalen. Volterra är en charmerande liten stad med trånga gator. Vi besökte pinakoteket och sedan etruskiska museet med massor av gravurnor med detaljerade motiv ur dagligt liv bland dessa människor som levde för långt mer än 2500 år sedan. Etruskerna,Toscanas urinvånare, med sin högtstående kultur redan före romarna.
Varmt var det. Resans enda regnskur kom men den gick över på 10 minuter. Lunch på en trevlig restaurant där vi fick Penne med svamp, hare med örtsås och en blandad sallad (Insalata misto) och till efterrätt en typisk toskansk dessert, Vin Santo med Cantucci (mandelskorpor)
Sedan ställdes kosan mot San Gimignano, en stad som märks på lång håll genom silhuetten med de tretton tornen. Den staden blev en mardröm för mig eftersom mina ben definitivt inte gillade den långa uppförsbacken som kryllade av turister. Folkmassan gjorde att jag fick yrsel och tinnitus. R fick kärlkramp då vi försökte följa de andras takt och vi bestämde oss för att ta det i vår egen takt. Det vackra torget försökte jag fotografera men den bilden misslyckades.
Vid återfärden mot Siena la jag bl.a. märke till alla fält med vissna solrosor som stod i väntan på skörd. Grönskan var litet medfaren efter en lång och torr sommar. Åkrarna låg plöjda med den rödbruna jorden öppen. I trädgårdarna kunde man se röda tomater. Vid vägkanterna var det inte mycket som blommade nu, mest en gul storväxt ört som lär vara vilda jordärtskockor.

Tisdag 9 oktober Mot Florens i dimma som så småningom lättade. I slänterna utmed motorvägen lyste ibland något rött, det var troligen berberisbuskar med sina röda bär. Vinodlingar och olivodlingar, solrosfält och plöjda marker dominerade den odlade marken, men annars var det mycket skog (lövskog) utmed denna väg.
Florens - en stad där den som älskar konst kan bli tokig för att det är alltför mycket att ta in... Första stoppet var på Piazza della Santissima Annunziata där hon berättade om Hittebarnshuset och om de medaljonger med lindebarn i blå-vitt som pryder fasaden. Kyrkan Santissima Annunziata har en mycket vacker arkad, helt symmetrisk, liksom de andra byggnaderna runt det vackra torget.
Vidare mot domen där vi tittade på exteriören med dekor i marmor i tre färger, vi studerade dörrarna till dopkapellet men in i domen kom vi inte - det var alltför lång kö. Vi gick i stället till Dantes hus och såg ett litet kapell helgat åt Martinusbröderna (?) som hjälper folk som kommit på obestånd - de självförvållat fattiga tror jag att vår guide sa. Målningar ur helgonets liv prydde väggarna. Mot Orsanmichele, som var stängt, och ut på Piazza della Signoria, där hon bl.a. berättade om Palazzo Veccio och Loggia Orcagna. En snabb promenad mellan de båda flyglarna av Uffizierna där konstnärer målade på gatan och tiggare uppträdde utklädda till historiska figurer.
Efter lunch var det besök på Uffiziergallerierna med den stora samlingen av medeltidskonst som varit i familjen Medicis ägo. Många madonnor med Jesusbarn ---.
Det var varmt och R mycket trött så vi satte oss på ett café på Signoria-torget och sedan blev det en långsam promenad utefter floden Arno mot mötesplatsen vid Piazza Piave på Longarno. R mådde definitivt inte bra. Bussen tog oss upp till Piazzale Michelangelo där man har utsikt över hela centrala Florens.
Denna tur till Florens kändes som en kort introduktion till vad man skulle vilja se - man borde komma tillbaka och stanna en hel vecka och ta en sak i taget? Det finns så oerhört mycket, fr. a. konsthistoriskt.

Onsdag 10 oktober R hade stora besvär av kärlkramp under den natten och mådde illa. Oroligt!
På programmet stod utflykt till Chianti. Bussen tog oss genom ett vackert landskap, annorlunda mot de vi hittills sett, mjukt böljande kullar, åkrar och små byar, cypresser, olivträd och välskötta vingårdar där chiantivinet odlas. De blå druvorna var ofta oskördade. De toskanska lantgårdarna har fyrkantiga hus av sandsten, de stora godsen har ståtliga villor som huvudbyggnad. Vi stannade till på Aiola, ett vinslott med stora ägor med oliver och vin. Där fick vi provsmaka fyra sorters vin, ett vitt torrt vin, ett rosévin, ett rödvin (Svarta katten) och ett dessertvin (Vin Santo) Vi fick information om de olika kvaliteterna och tillverkningen. Varför är olivträden så små i Toscana? Jo - för att man plockar oliverna för hand, inte skakar ner dem som i Grekland.
Som så många andra resmål ligger Aiola på en kulle med vidsträckt utsikt över omgivningarna.
Sedan gick färden på slingrande vägar genom ett öppet landskap upp till Radda in Chianti. Där tog vi oss något att dricka - färskpressad apelsinsaft - men tog det annars lugnt för R var trött.
Efter utflykten fick vi hjälp av Ki att ta oss till akutmottagningen på sjukhuset. Det blev inläggning. Inte precis vad vi hoppats att få uppleva denna resa ---. Efter att ha följt R till intensivavdelningen fick jag hjälp att ta en taxi till den restaurant där de andra i gruppen åt middag.

Torsdag 11 oktober. En månad efter terrordåden i USA. Nyheterna talar om Antrace = mjältbrandsbakterier i Florida. Nytt sätt att sprida skräck?
Gruppens stadspromenad gick till Piccolominibiblioteket med underbara fresker, men sedan gick jag hem - jag var för trött.
Ki följde mig till sjukhuset där vi fick träffa en läkare som meddelade att R haft en liten infarkt och måste stanna 8-10 dagar -- Sedan strövade jag omkring i närheten av hotellet och upptäckte roliga detaljer. Och alla dessa vespor --
Under tiden hade Ki fått fram att SOS-försäkringen täcker att jag stannar kvar, får bo kvar på hotellet, behålla rummet och resa hem då R kan resa hem. Vi for tillsammans upp till sjukhuset och det var alldeles tydligt att R ville att jag inte reser hem med gruppen. Vi tog på återvägen reda på hur man åker buss, hur bussarna går o.dyl. Så nu klarar jag att ta mig fram och tillbaka från hotellet till sjukhuset utan att tala italienska som skulle behövas om jag åker taxi. Ki är en ängel!
Fredag 12 oktober Sol över landskapet- buss söderut mot Pienza. På kullarna betade lamm. Men betesmark var inte det vanligaste, det var åkrar av olika slag. Snart blev det en dimma så man såg inte mycket en lång sträcka. I trakten av Pienza var jordarna nästan vita. Området kallas Crete. Pienza är en by där en man av släkten Piccolomini i mitten av 1400-talet byggde ett praktfullt torg med en stor kyrka och palats däromkring. Annars är det en vacker ursprunglig by. Jag köpte kryddor och fårost att ta med hem, och frukt, att ha i Toscana för mig och för R.
Sedan gick färden vidare, vi passerade den vackra staden Montepulciano och ut över lantliga nejder till slottet Banfi, högt beläget som det mesta här i Toscana. Där fick vi en fantastisk lunch med sex olika sorters vin. R skulle ha varit med!
Utsikten från slottsområdet var storslagen. I söder dominerar det höga berget Monte Amiata (1738 m.ö.h.) och i dalen nedanför rinner floden Orcia.
Måltiden?
Aperitif (Spumante)
Soppa (toskansk bondsoppa)
Stek med rostad potatis
Ost och traktens vin Brunello
Moscadelle (= traditionella kakor med dessertvin)
Här såg vi också rosor planterade utmed vinfälten och detta är för att om det blir lusangrepp går lössen först på rosorna och då kan man sätta in bekämpning mot ohyran i tid och rädda skörden och vinstockarna.
På kvällen tog Ki och jag bussen (nr 10) upp till sjukhuset. R flyttad från intensivavdelningen till en sal på en periintensiv avdelning tillsammans med 4 italienare.

Lördag 13 oktober En stjärnklar morgon med halvmåne. Sista frukosten tillsammans med gruppen. De hade lämnat sex pocketböcker till oss och två korsordstidningar till mig. Omtänksamt. Och sedan var jag ensam i Siena - fick tag i dem där hemma i telefon och talade om att vi inte kom hem till kvällen. Tog bussen upp till sjukhuset vid besökstiden mitt på dagen.
Det är annorlunda än i Sverige angående vad man får tillgång till på sjukhusen. Man förutsätts ha egna kläder, egen pyjamas, handduk, toalettsaker, toalettpapper, kaffekopp och sked, så jag fick införskaffa en hel del. Annars var jag ganska inaktiv. Korsorden en räddning. En ny grupp svenskar kom till hotellet på kvällen, så jag kunde få tillfälle att prata med svenskar vid frukostarna. Ett visst stöd hade jag också av deras reseledare.

Söndag 14 oktober Åter en solig dag. Nu måste jag köpa T-shirt och underkläder till mig,eftersom jag inte haft kläder för mer än en vecka. Det var svårt att hitta rätt storlek, allt var i små storlekar. Var upp till sjukhuset med det som R behöver.

Måndag 15 oktober Stjärnklar natt, sov dåligt. Hur har R haft det?
Strövade omkring bland palats, patriciervillor, torg och vackra gränder, satt på balkongen och läste. På sjukhuset 3 timmar mitt på dagen. Försökte få veta något om vad som gäller för R. men det var omöjligt, han hade några frågor som han inte kunnat få besvarade.. Språksvårigheter - personalen kunde ingen engelska.

Tisdag 16 oktober Följde med på bussresa till Florens. Kom in i domen Maria del Fiore, där speciellt kupolen är intressat. Den har en fantastisk dekoration på insidan som föreställer yttersta domen. Det finns hål där man kan krypa ut som såg små ut men de lär vara 0,5 m i diameter! Det illuminerade runda fönstret i väster är 5 m i diameter.
Efter lunch strövade jag på egen hand, letade efter en blus och trodde att jag fann en tillräckligt stor, men då jag provade visade det sig att den var för trång. Strövade över Piazza Republica, marknadsplatsen Mercato, Piazza San Marco, Santissima Annunciata, Baptisterian där jag gick in och satt stilla och mediterade an stund. Beundrade det fantastiska taket. Sedan var jag till St Croce och tände ljus och så till bussen.
Väl tillbaka i Siena gick jag omedelbart till busshållplatsen, tog bussen till sjukhuset och hann träffa R 20.15-20.30. Han hade inte trott att jag skulle komma när det blev så sent fast han vetat om att jag tänkt följa med till Florens. De hade inte gjort angiografi denna dag som vi trott.

Onsdag 17 oktober Vaknade kl 6 och då började man bygga upp marknaden utanför fönstret. Gick en sväng mellan marknadsstånden, där man kan köpa allt men gick inte in i det mest intensiva marknadsområdet. Det var för mycket folk för mig, trångt, jag blev alldeles yr. Gick upp till fästningen Fortezza och vandrade runt hela muren och de fyra bastionerna, njöt av stillheten och utsikten. Nu saknar jag att jag var så trött och passiv innan resan att jag inte försökte ta reda på mera om våra resmål i Toscana innan vi reste. Det brukar jag ju göra när vi ska ut till ett nytt spännande resmål. Det märks att jag inte var i form efter den arbetsamma perioden i augusti-september!
Kom upp till sjukhuset i vanlig tid, men fick snart gå igen då de förde R till undersökning med angiografi. På eftermiddagen ringde en engelsktalande sköterska från sjukhuset och bad mig komma upp till kvällsmaten och hjälpa till att mata R. Fick också veta att jag får tillfälle att möta läkaren mellan 8 och 9 i morgon bitti. Så jag for till sjukhuset och försökte hjälpa R att äta men han hade ingen matlust, tunn buljong med ris är inte särskilt inspirerande heller. Och den skinka han fick var så hårt inplastad att jag måste be om hjälp att öppna förpackningen.

Torsdag 18 oktober åkte jag upp till sjukhuset med bussen tjugo i åtta, träffade dr Casini som ritade upp var förträngningarna i R:s kranskärl ligger och på dålig engelska försökte diskutera möjliga åtgärder. Efter den stora ronden var läkarteamet eniga om att det bästa i R:s fall är en by-pass-operation. Den kan de göra på detta sjukhus vars specialitet är hjärtsjukdomar men det är en väntetid på litet över en vecka. Då bröt jag ihop. Kände att jag klarar inte Italien längre, och kände också att det måste vara svårt för Roland att vara så länge i denna språkligt främmande omgivning. Och äta den tråkiga sjukhusmaten! Så småningom fick vi en överenskommelse att eftersom SOS ordnar allt så ska vi försöka komma till ett svenskt sjukhus snarast möjligt.
På eftermiddagen fick jag telefon från SOS och nu ordnas hemtransport på söndag. Avresa från sjukhuset tidigt söndag morgon med målet sjukhuset i Hudiksvall och läkarassistans under hela transporten.

Fredag 19 oktober Strövade omkring, tog ett par kort av sjukhuset i samband med besöket hos Roland. Han ska väl få se hur denna byggnad ser ut där han tillbringat större delen av tiden i Toscana!

Lördag 20 oktober Mulet och svalare. Strövade omkring på morgonen, tog med käppen med tanken att titta på Casa di Santa Catarina. En stilla stund i detta Sanctuary med flera kapell, där man bl.a. ser fresker och målningar som beskriver scener ur hennes liv och upphöjelse. Och tak i renässansstil. Rosorna blommade utanför på gården.
Då jag besökte R på sjukhuset träffade vi dr Hansen som ska följa oss hem. Tänkte då jag lämnade sjukhuset med stor lättnad att nu är det sista gången jag går den här långa vägen genom korridorerna och över gårdarna med murar klädda med rött vildvin - och det kändes skönt.

Söndag 21 oktober transport med SOS-assistans till Sverige. Ambulans Siena-Milano västra flygplats Melpansa. SAS-flyg till Arlanda. Hudiksvallambulans för R. Allt klappat och klart, inga bekymmer alls för mig, bara att hänga med. Underbar organisation!
Ett praktfullt åskväder började vid halv tre på natten, den långa värmeböljan tog alltså slut. Regnet öste ner. Klockan kvart över fyra åkte dr Hansen och jag från hotellet, en ambulans från Milano hämtade och for sedan till sjukhuset för att hämta R. Under flygturen hade R. syrgas. På Arlanda mötte vår son Per och Hudiksvallsambulansen. Per körde mig och vårt bagage och vår bil till Färila - Det var ett praktfullt norrsken då vi närmade oss hemmet. Äntligen hemma!
En Toscana-resa som inte blev riktigt vad vi hoppats, men tänk vilken underbar organisation SOS-assistans är! Och vilket stöd jag hade hos reseledaren Ki. Vad jag har mycket att vara tacksam för!

English diary

Några länkar för ytterligare information kring Toscana

INDEX