April 30.
Valborgsmässoafton firas sista april i Sverige sedan gammalt. Det kommer att bli annorlunda detta år 2020 med restriktioner på grund av smittsam sjukdom. Men överallt är krafter igång för att trots allt på ett eller annat sätt fira att våren kommer till vårt avlånga land.
Så här är några av de seder jag berättat tidigare.
Många seder är knutna till denna dag. Det växlar en hel del mellan olika delar av Sverige. Framför allt i östra och norra Sverige hälsar vi våren välkommen på kvällen på valborgsmässoafton genom att samlas kring bålen och sjunga vårvisor. Tal hålls till våren och skålar utbringas.
Helgonet Valborg, som har namnsdag den 1 maj, har gett namn åt denna afton. Hon var en anglosaxisk furstedotter som missionerade I Tyskland på 700-talet, där hon så småningom blev abbedissa.
Sederna kring Valborg är dels inhemska, dels av tyskt ursprung.
Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren den 1 maj släpptes ut på bete för första gången under våren. Omkring eldarna fördes oväsen – man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek. I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål I det fria för att hålla dem på avstånd. Valborgsmässoeldarna koncentrerades till Uppland och angränsande landskap dit de troligtvis införts av tyskar. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I Västsverige är I stället påskeldar alltjämt vanliga.
Sista april var det I Sydsverige sed bland ungdomen att bära maj I by eller sjunga maj. Ett följe drog från gård till gård och sjöng en majvisa och satte en grönskande kvist, maj, I takfoten på stugan. Som tack för uppträdandet skulle majsångarna ha matvaror till ett gille.
Idag är det universitetsstäderna som bjuder på det intensivaste valborgsfirandet. I Uppsala och Lund har studenterna sedan lång tid tillbaka firat vårens ankomst med såväl sillfrukost med nubbe som körsång och mösspåtagning. Det sägs att universitetsbacken i Uppsala plötsligt blir helt vit då alla de församlade studenterna samtidigt tar på sig sin vita mössa.
Överallt i de östra och norra delarna av Sverige tänder man "Valborgsmässoeldar". Och man sänder upp fyrverkeri. Ungdomarna skjuter smällare. Hundar och gamla människor med hjärtproblem vågar inte gå ut. Det händer ofta olyckor för att pojkar gör sina egna smällare och misslyckas, det händer att de förlorar fingrar eller skadar ögonen. Brandkåren ligger i högsta beredskap för den händelse att raketer hamnar i torrt gräs och antänder eller att en majbrasa har blivit alltför vidlyftig. Varje år kan man dagen eftertåt läsa i tidningarna om olyckor som har inträffat.
När jag var barn samlades ibland mina föräldrars musikvänner vid vårt hem norr om Stockholm. De gjorde picnickorgar och rodde över sjön Norrviken. De hade också många hinkar med sig som de fyllde med vatten för att kunna släcka elden efter sig. De drog upp på Länsmansberget och ordnade en eld som syntes vida omkring. Där satt de med utsikt över sjön. De sjöng vårsånger, någon spelade fiol, och åt och drack och firade på så sätt vårens ankomst. En mycket trevlig tradition bland mina föräldrars vänner.
|
|