Klockorna kallar till gudstjänst...

Det som de flesta av oss först tänker på är en sammankomst i kyrkan då vi under liturgiskt bundna former träffas för att möta Herren i ord och sakrament, lovsjunga, bedja, tacka, men också för att inför den Högste bekänna att vi inte räcker till att vara den som Gud en gång skapat oss till.

Vi kommer till gudstjänsten med våra förväntningar, våra problem, våra förhoppningar. Får vi vad vi väntat oss? Det beror säkert väldigt mycket på oss själva.

Hur har min vecka varit? Har jag förberett mig inför gudstjänstbesöket? Har jag bett för de som ska medverka i gudstjänsten? Är jag beredd att ta emot det som är riktat till mig i gudstjänstmiljön, i ord, musik, sångtexter eller i stillheten?
Hur ska jag få "kraft från höjden" inför den kommande arbetsveckan?
Gudstjänsten är en helhet där alla sinnen måste öppnas och göras mottagliga.

Vad är det som gör en samling till gudstjänst?

Någonstans har jag hört: "Gudstjänsten ska vara att leka himmel på jorden, det ska vara roligt, det ska locka mig att komma tillbaka, det ska ge mig något."

Bakom orden, doften, sången, allt som vi i liturgin kan uppfatta med våra sinnen finns en annan verklighet, en gudomlig verklighet. Gudstjänstens mål är att upprätta en förbindelse mellan människan och Gud.

Inte lyckas detta alltid, visst blir språket och liturgin ofta något som känns främmande, något som fjärmar och inte närmar oss till det gudomliga. Tradition och former, sättet att använda språket känns helt främmande för många människor, kanske de flesta. Men målet finns. Och vi som är i tjänst i kyrkan strävar efter att finna uttrycksformer som kan nå alla människor, även om vi inte kan nå alla samtidigt och på samma sätt.

Gudstjänsten ska vara en mötesplats. Vi behöver engagera flera. Församlingen ska inte vara publik utan medagerande. För att nå dit finns flera vägar.

En är bön. Alla vi som är engagerade i gudstjänsten, präster, kyrkomusiker, kyrkvärdar och vaktmästare måste be för våra gudstjänster, be att Herren leder sin församling till kyrkan. Varje aftonbön ska gudstjänsten finnas med som förbönsämne.
Söndagens högmässa blir summan av alla deltagares förberedelser under veckan i bön och tillbedjan. Med fler medvetna gudstjänstfirare får gudstjänsten ännu tydligare riktning mot Gud. Det skapas förväntan och tro. Och detta kommer också de som inte är förberedda att känna och ta del av. Då kan lovsång och tillbedjan bli mer än ett personligt tilltal till Gud, hela församlingen blir indragen i tillbedjan och lovsång. Gemenskapen är viktig! Du är med i gudstjänsten därför att du är skapad av Gud, inte för att du ska prestera något. Som skapad till Guds avbild har människan ett behov att själv skapa. I gudstjänsten har vi möjlighet att upptäcka sidor hos oss själva som vi inte trodde fanns. Att få bygga upp självförtroendet.

Och sedan blir vi beredda att gå ut i vardagslivet, beredda att dela med oss av det vi fått som kristna, förmedla upplevelsen av Guds kärlek.
Vi behöver en kyrka fylld av Helig Ande med en förkunnelse som utmanar och förargar, en kyrka fylld av barnasinnet och dess öppenhet för det som ligger utanför det direkt påtagliga. En kyrka där alla deltagare i gudstjänsterna är delaktiga för att upptäcka Fadern Skaparen, Kristus Frälsaren och Anden Livgivaren.

Vad röst, vad ljuvlig röst jag hör.
Upp själ, och fira som sig bör
den dag som Herren gör.
Idag till dig sker Herrens ord:
Kom i min famn, kom till mitt bord.
(J.O.Wallin)
 psalm 390:1