Dagbok onsdag 5 april

Onsdag 5 april kl 9.15 var det avfärd från detta hotell med vackra omgivningar av sina gröna gräsmattor och styra kosan mot mera nordliga delar av Cornwall. Floden går över en stor dammbyggnad vid Mabe. Man har en underbar havsutsikt från vägen mellan Mawnan Smith och Falmouth.
Dagens första mål var de från svensk TV välkända The Lost Gardens of Heligan där en guide välkomnade oss och berättade om arbetet bakom restaureringen, om de norra trädgårdarna som inte var så praktfulla så här års, demonstrerade ananasgroparna, de finurligt formade växthusglastaken mm.
Även här var det rhododendronträd i många olika röda och rödlila nyanser som dominerade färgprakten under denna årstid. Sedan var det fritt fram att promenera ner till ”Djungeln” och ”The Lost Valley” men R och jag och några andra slog oss ner en stund i italienska trädgården bland blommande narcisser och andra lökväxter mm, strosade runt i affären, köpte en videofilm och gick till det gamla sommarhuset och tittade på utsikten mot havet genom häcken. Våra ben klarar inte av kilometerlånga promenader.
Från Heligan körde bussen till en fiskeby Mevagissey där båtarna låg i hamnen utan vatten - det var ebb. Vi åt lunch i en teservering, och det tog så lång tid att vi inte hann med att se oss omkring utan den tid som blev över efter maten gick åt att gå tillbaka upp till parkeringen som också här låg ovanför byn med dess smala gator. Vi går alldeles för långsamt, R och jag
Lanhydrock
Nu gick färden till Lanhydrock som så här efteråt känns som ett av de finaste inslagen i vår rundresa. Det är ett slott som står under National Trust’s vårdnad och har en underbar trädgård uppför sluttningarna bakom slottet. Det som verkar mest imponerande var några mycket höga magnoliaträd, det högsta lär vara 24 meter högt, och de stod just nu i sin fagraste blomning. Rhododendron, körsbärsträd, kamelia, stora slänter med narcisser, allt samverkade till ett underbart intryck. Och vi fick så pass god tid på oss att även vi med våra dåliga ben och långsamma promenadtakt kunde strosa i vår egen takt och inte en enda stund känna oss jäktade av att vi hade en tid att passa.
Vi var in i det praktfulla huset och tittade på köken och matsalarna också, men jag orkade inte gå upp på övre våningen. Det var kanske synd för det lär ha varit mycket vackra rum och en rolig barnkammare där uppe.
Vidare med bussen över Bodmin Moor, ett hedlandskap med ganska höga toppar. På hedarna betade får och sina lamm och man såg kaninhål mm. Framför oss såg vi bergen i Dartmoor - snötäckta - inte rätt alls i april - inte hade vi rest till Cornwall för att se snö - det har vi hemma!-
Vårt mål för dagen Hotell The Arundel Arms, Lifton, nåddes strax för sex. Det ligger vid floden Thrushel i Devon, alldeles nära gränsen till Cornwall, och är känt för att ha ett bra läge för fiskeentusiaster. Hotellet är ett gammalt hus i en by med nästan bara en gata. Att huset var gammalt märktes bl a på de ojämna stengolven, man hade ibland fått palla upp möblerna med en kloss under ett av benen för att de skulle stå rakt. Men det var charmigt och de hade en fantastiskt god mat, kocken hade flera gånger vunnit pris som den bästa kocken i sydvästra England. Och här var det varmt på rummet. I fönstret hade man satt in ett extra fönster för att hindra det värsta draget. I matsalen var det dukat med vita dukar och brutna servetter, en mycket vänlig hovmästare tog upp vinbeställning och vårt val av fisk eller kötträtt som ”main course”.

Senast ändrad: