Resan till Karlskrona

Gone with the Wind...

Resan till Karlskrona

23 - 28 augusti 2000

Detta är reseberättelsen
Under vägen söderut på onsdagseftermiddagen lade jag märke till att i många områden var björkarna mer eller mindre bruna som de just pratat om i radio samma morgon. Rönnarna däremot är granna med sina röda bär - det blir tydligen gott om rönnbär denna höst. Kanske det blir rönnarna som får stå för höstfärgerna denna höst om alltför många av de andra lövträden fått skador av den våta sommaren?
Ute på åkrarna på Upplandsslätten gick skördetröskorna i full fart med att ta hand om råg. En del åkrar var redan skurna medan andra låg i väntan. Havreåkrar verkade ännu inte fullt mogna.
I Helenelund prydde en grann änglatrumpet sin plats i trädgården. Äpplen och päron började närma sig mognad, transparente-blanche var redan mogna, cirka tio jättestora frukter satt på det nya trädet.
På torsdag morgon körde genom Stockholm på E4:an. Regnet öste ner. Vi kom igenom stan utan några incidenter eller tillbud. Det var vägarbeten på flera håll utefter E4:an genom Södermanland men annars ganska lättkört med lagom trafik. Vi körde fel i Norrköping men kom så iväg utefter E22 - kustvägen. Nya trakter för oss. I Östergötlands kustland är det en ljusare skogtyp med viss inblandning av ek, men när vi kom ner utefter Smålandskusten blev den vanligaste skogstypen en natur med bergknallar, tall, ljung och renlav. Så här på eftersommaren är vegetationen på dikesrenarna vissen - mest synliga var de stora stänglarna av vägtistel med grått fröludd i toppen. Regnet blev alltmera ihållande och tidvis så stritt att R funderade på att stanna. Vi kom fram till Blankaholm vid femtiden i regn och fick ett rum i den gamla Gästgifvaregården. Ett hus ägt och inrett av Gösta och Shuly Holmer, han är konstnär som arbetar i trä i reliefteknik eller som skulptur. Många av hans verk prydde huset. Boktravar, en sopsäck fylld med gamla ölburkar, arbetskläder upphängda på en dörr, en gammal känga, allt gjort i trä. Han hade också satt upp några naturens egna konstverk med viss justering. Ganska intressanta konstverk - du kan se en del på hans egen hemsida.
Fredag morgon grydde klar och frisk. Jag gick en liten runda och tittade på utsikten över viken, blommorna och hela miljön i den lilla båthamnen och byn. Äpplen mognade på träden. Några bybor hade ordnat en liten kryddträdgård,Drottning Blankas örtagård, där man kunde få se olika gammaldags läke- och kryddväxter. De hade också satt upp frågor litet här och var om växterna som man kunde få besvarade om man besökte den lilla örtagården. Vid båthamnen fanns också en mindre ruta, prins Eriks örtagård, där besökare på campingen erbjöds att hämta örter för att smaksätta sin matlagning!
Vilka blommor kunde jag urskilja under denna morgonvandring runt hamnen? harklöver, nyponros och vresros, kärleksört och tjärblomster, gulsporre, snårvinda och åkervinda klättrade i rosenbuskarna, gråbo och malört, johannesört och ärenpris, - och vissen vägtistel. En långbent gråspräcklig fågel spratt upp ur gräset och försvann in i buskagen vid stranden - kunde inte identifiera vilken art det var. En ung strandpipare???
Blankaholm är en av många orter vid de vikar som skär in i landet mellan bergknallarna utmed den Småländska kusten. Ekskogen hukar sig mot bergen där det är mera vindskyddat. Skärgården här anses vara en av de vackraste Sverige har men vi hade inte tillfälle att se mera, vi ville vidare i den soliga underbara morgonen som gjorde landskapet rättvisa. E22:an gick mest genom tallskog med ljung och lavar men då och då genom byar där korna gick och betade och skörden var i gång.
Vi åkte ner till Oskarshamn men Döderhultsmuseet öppnade inte förrän kl 12 så vi tyckte inte att vi ville vänta så länge utan fortsatte. Lunch åt vi på en vackert belägen gård,Stufvenäs, där vi serverades vid bord med riktiga servetter, vit duk, färska blommor och mycket vällagad mat. Vi åt en delikat kokt torsk med äggsås.
Naturen i Mörebygden blev ljusare, det var oftare lövskog, framför allt ek men med inblandning av andra trädslag. Vi åkte ut till Brömsebro, en gammal bro över en obetydlig å som en gång utgjort gränsen mellan det svenska och det danska väldet. En minnessten över freden i Brömsebro 1645 var rest. Och så var vi i Blekinge som kallas Sveriges trädgård. Mestadels öppet landskap med lövskog och byar i ett åkersbrukslandskap. Vi hittade fram till Trummenäs fritidsområde och vårt värdfolk där vi blev varmt välkomna. Trummenäs fritidsområde är utformat med ekologi som ledstjärna: bl a urinseparerande toaletter och många samarbetsregler för att spara miljön.
Så småningom kom det ena efter det andra av paren som blivit inbjudna till denna träff med gamla Uddevalla-scouter. Och på kvällen vid sjutiden var skaran fulltalig och vi trakterades på fyllda pannkakor och samvaron var i full gång vid mat och vin och kaffe. De hade ordnat med ett tält i trädgården så vi fick alla plats vid samma bord.
Nästa morgon tog jag en liten promenad medan R vaknade. Gick utmed stranden och njöt av den underbara klara daggiga morgonen, utsikten över fjärden och den ro som man oftast finner vid en strand vid havet. Björnbär som ännu inte mognat fanns i snåren utmed stranden. Segelbåtarna vid bryggan låg nästan stilla denna lugna morgon. En lätt dimma lyfte. När daggen avdunstade från hus och plank blev det som en rök i motljuset.
Förmiddagens program var en utflykt till Kungsholmen över en del av den kedja av öar som bildar den naturliga skyddade hamn som är orsaken till att staden Karlskrona en gång anlades just här. Vid Finskan väntade Noa på oss. Han skulle vara vår guide på Kungsholmen. En färja tog oss över till denna ö med intressanta befästningar som kontinuerligt byggts under århundraden fr o m 1600-talet och fram till våra dagar. Nu är det kustartilleriet som använder ön, men även denna saga ser ut att få ett slut inom den närmaste tiden på grund av alla de indragningar av regementen som äger rum i vårt land. Nere vid färjeläget på Kungsholmen står ett båthus vars position på vår jord är noggrant utmärkt med vit färg på det faluröda huset: Lat 56°06.40 Long 15°35.60.
Vi fick en intressant guidning runt de olika byggnaderna deras tillkomst och historien bakom. Många arkitekter har under åren engagerats i arbetet med dessa byggnader, och modeller har hämtats från olika platser. T ex har Lejonporten i Mykene stått modell för ingången genom muren in till borggården. Men på insidan är det en rundbågeport med 11 stora runda stenblock i bågen. Vildvin som nu fått höstfärger täckte murarna. Stora gräsbevuxna vallar omgärdar området där byggnaderna finns, och på dessa är det en intressant flora. Många arter av blomster och gräs är ganska unika för denna växtplats enligt Noa. Som vanligt försökte jag för mig själv namnge de arter jag såg, malört (artemisia), luzern (medicago), trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis), törel (Euphorbia), rödkämpar (plantago lanceolata) m fl och många gräs som jag inte känner igen.
Noa berättade om vattenfrågan på öarna. Det finns inget naturligt sötvatten utan man har fått köra dricksvatten hit ut. Misslyckade försök att destillera havsvatten har företagits under århundradena. Endast sedan något tiotal år tillbaka har man fått ledningar med kommunalt vatten från fastlandet.
Ett intressant byggnadsverk är rundhamnen, ett arkitektoniskt mästerverk med en fantastisk akustik. Här kommer endast roddbåtar och små segelbåtar in, men förr var denna skyddade hamn av betydelse för flottan. Från vallarna hade man utsikt över Drottningskärs bastion.
En vacker park finns mitt på ön, där många exotiska trädslag har planterats. Varje gång ett av de stora övningsskeppen varit ut på långresa har man traditionsenligt tagit med sig ett träd som planterats här. Det senaste var en pappersbjörk, men det som tilldrog sig det största intresset bland oss var ett ungt exemplar av Gingko biloba.
Och så for vi tillbaka med färjan över Finskan. Noa berättade varför sundet fått detta namn. Det har med en koleraepidemi i början av 1800-talet att göra. En hemsk historia. Läs P A Fogelströms bok "Krigets barn".
På återvägen gjorde vi en paus vid Brofästet, ett litet kafé vid Möcklösundsbron, ett av de företag som ingår i Öriket, en intresseförening för att marknadsföra dessa öar.

På eftermiddagen åkte några av oss in till Karlskrona där vi fick se en del av denna intressanta vackra stad. Den ingår i Världsarvet.
Torget är arkitektoniskt väl utformat omgivet av vackra ursprungliga byggnader. Vi såg residenset och skansen Aurora nere vid vattnet med utsikt över Stumholmen och vattnen, den rödfärgade Amiralitetskyrkan där Rosenbom står och Saltö utkik med en vacker trädgård och en underbar utsikt över fjärdarna. Karlskrona är verkligen en vacker stad! Och vi hade ju en fantastiskt tur med att vädret var så gynnsamt, med sol och värme och nästan vindstilla.
Kvällen ägnades åt en liten tävling i scoutstil och en gemytlig måltid med matjessilltårta och kokt blekingelax, kaffe och tårta.
Söndag var det uppbrott. Stugorna städades, frukost avåts och sedan gemensam resa in till Karlskrona genom ekskog och jordbruksbygd. Vi parkerade i hamnen och sedan promenerade vi ut på Stumholmen. Vid bron står detta anslag:

Välkommen
till fots eller på cykel

Denna ö var för endast några år sedan i marinens ägo och avstängd för allmänheten men nu har den kommit i HSB:s ägo som har restaurerat de gamla byggnaderna och inrett bostäder samt byggt nya hyreshus som går i stil med det gamla. En bostad här är eftertraktad men dyrbar. Några gamla villor från 1700-talet finns kvar och i en av dessa bor våra vänner.
Vi besökte det fantastiska Marinmuseet som är byggt på en pir ut från Stumholmen. Vid museet ligger Jarramas.Efter rundvandringen i museet åt vi en gemensam lunch i dess restaurang och så var det dags för avsked. Kramar och hopp om återseende om två år, då i Halland

R och jag for norrut väg 28, glasbruksvägen, vägskyltarna utmed vägen vittnar om detta. Emmaboda, Skruv, Åfors, Kosta, Boda, Orrefors, Lindshammar, Ekenäs .... Men det är också den bygd där Vilhelm Moberg hämtat inspiration till sin utvandrarserie, Duvemåla, Långasjö, Algutsboda. Jag hade inte klart för mig att dessa trakter låg så pass långt söderut i Småland. Vi bara for rakt på, inga uppehåll utefter vägen förutom en snabb fika. Jag njöt av magiken i de småländska ortnamnen på vägskyltarna: Broakulla, Eriksmåla, Fagerhult, Hökaskruv, Älghult, Dädesjö, Ekhorva etc. Många ortnamn vittnar om den företagsamhet som har rått i dessa trakter: Lessebo = papper, Krafreström = järnspisar och många andra som jag inte kommer ihåg nu då jag skriver ner mina intryck.
När vi kom in i det småländska höglandet blev det mera kuperat, och då och då öppnade sig en utsikt över skogslandet. När vi passerat gränsen till Östergötland blev det åter slättland och jordbruksbygd där skörden var i full gång på fälten. Vi övernattade i Norrköping och gjorde en liten vandring utmed Motala ström på kvällskvisten.
Måndag morgon hälsade vi på min syster och sedan lät vi bilen köra utefter väg 55 mot Uppsala, genom ett bergigt landskap med näckrostjärnar - utlöpare från Kolmården - genom Katrineholm och Flen, en kaffepaus på ett trevligt torp vid sjön Ältaren mellan Malmköping och Strängnäs och så vidare över Mälaren på öarna vid Strängnäs, via Enköping och Uppsala och så den vanliga hemvägen på E4 och väg 278. Skördearbetet var i full gång i jordbruksområdena utanför Strängnäs, mellan Enköping och Uppsala och Tierp. Ett rådjur såg vi på ett ställe, en fasan, kajor och andra fåglar letade mat på stubbåkrarna, i en hage där det gick kor växte också gamla äppelträd och vi såg en ko som stod och försökte komma åt äpplena för att äta dem!
Det var skönt att komma hem till Hälsingland. I kvällsljuset var landskapet förtrollande vackert. Ljusnans dalgång - det är verkligen något att visa upp för folk! Dalgången där älven rinner fram genom den ena sjön efter den andra med de höga långsträckta bergen omkring.
Hemma igen! Trippmätaren stod på 870 vilket alltså är avståndet i kilometer från Trummenäs i Karlskrona skärgård och hem.

Register bildsidorna

Några länkar av intresse

INDEX