Grå sång

Den skulle tolka en tvinande sorg,
tröttögd, undergiven.
Och icke en enda av tonerna
fick klinga het och stark.
Och icke en enda av färgerna
fick draga ögat till sig.

En sådan sång ville jag sjunga
att den, som lyssnade, skulle minnas
den långa vinterskymningen,
när det kännes så fridfullt och sövande
att sitta i sin insnöade gård
vid den grå och röda spiselglöden
med händerna i skötet
och med matta ögon blicka in
i stilla, kära drömmar.

Länge har den sången susat i mitt sinne
som en sömnig spinnrock,
på vilken någon spinner grått garn
av tottar, minnande om små
och mjuka moln

Katri Vala, övers. Arvid Mörne